”Ansvar och glädje”

1 Pet 5:1-11

Predikan i Betel 25.8.2002 av Sam Pettersson

Petrus skriver i vers 8 ”Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” Den meningen blir på något sätt en nyckelmening i sammanhanget, även om det handlar om gott förvaltarskap och inte en andlig kamp i sig. Att förvalta ekonomiska storheter innebär alltid risker, nämligen. Risken att bli frestad till att ge mammon ett lillfinger, eller risken för högmod för att man är så duktig på det, risken att lita mer på sig själv och sin egen kunskap än på Gud som upprätthållare av allt liv. Och naturligtvis finns det risk för ledarskapet att tjäna församlingen med grumliga motiv och inte utav hängivenhet och kärlek. Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne, [7] och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er. 1 Pet 5:6-7. Om vi som församling kan böja oss under Guds starka hand som nog förser oss och sörjer för oss, då kan inte ormen utklädd till lejon – djävulen, diabolos som betyder splittraren, slå in någon kil emellan oss inom församlingen.

Därför talar Petrus, liksom sin kollega Paulus, om sig själv som föredöme, i all ödmjukhet. Som en äldste, som en med-äldste. 1Pet är nämligen riktat till alla de kristna i mindre Asien som vi kan läsa om i Apost. Många av de städer som Paulus reste igenom och där han grundade församlingar. Petrus som kanske inte själv varit i alla dessa förs., vill komma dem nära genom att kalla sig själv en äldste. Det namn som redan igenom GT är namnet på ledarskapet i gemenskapen. Det är kanske därför som många fria församlingar, speciellt bland pingstvännerna kallar sin styrelse för äldstekåren. En identifiering av urkristen och förkristen sed. 

Hursomhelst kan man anta att Petrus i alla fall har god kännedom om församlingarna genom sina kontakter med Paulus, OCH genom att Petrus pennfäktare är ingen mindre än Silas, Paulus gamla vapendragare, som i brevets sista meningar får det litet mera officiella namnet Silvanus, så som hans namn också lyder på grekiska. En mycket flyhänt och god skribent som redan har anammat många stiliseringar från Paulus och som enligt NT experterna skriver den vackraste grekiskan i hela NT. 

Varför skriver Petrus att han är en medäldste ist.f. att använda ordet apostel? Jo, kanske också för att visa att ansvaret som ledare i församlingen är detsamma som Gud har för sitt folk. Inte i den egenskapen att någon skulle kunna motsvara Gud utan med den betydelsen att Gud är den som leder sitt folk och på ett jämförbart sätt skall församlingens ledarskap underordna sig Guds starka hans och vara herdar för den hjord somk Gud har anförtrott åt dem, inte för att få anseende eller status eller nånting sånt utan för att det är en Guds gåva att få ta ansvar. Ordet äldste i GT är sammanknippat med samma ord som används för Guds ledning av sitt utvalda folk. En Guds gåva att få ta ansvar. Och här kommer vi in på det som är dagens fråga också i församlingsmötet. Att ta ansvar och känna glädje i det att det är vi själva, med det vi offrar och ger i kollekten, som håller skutan flytande ekonomiskt. De resurser vi haft har tagit slut och vi kan inte heller såga av den gren på vilken vi själva sitter. Vi behöver med andra ord utöka vårt ekonomiska åtagande genom större kollekter och gåvor. Konkret betyder det att om vi är i medeltal 30 personer som går på gudstjänsterna här så behöver vi sätta en tia mer per gång i kollekten. Men framförallt behöver vi be. Det är också det som aposteln, eller medäldsten Petrus säger oss i sitt brev i 4:v7 Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be. Dels be om Guds ledning och kreativitet för församlingens ledning, och dels be om ledning och kreativitet i hur jag själv skall bära ansvaret. Det finns mycket förutom det vi sätter i kollektboxen som kan bidra. Det finns en annan box som står tom Frysboxen, den behöver fyllas med det snaraste. Om vi ställer oss själva till förfogande och inte låter mammon splittra oss och ta vår frimodighet så kommer vår Herre att inte bara hålla vår skuta flytande utan mer än så. William Carey mannen bakom Baptist Missionary Society, den äldsta missionsorganisationen i världen som fortfarande lever och verkar i England, sa inför den första utresan till Kina. ”Vi har alla Guds löften och 10 pence i kassaskrinet”. Alla Guds löften, gott folk, alla Guds löften. Hittills har vi inte behövt leva i förtröstan på Guds nåd och kasta alla våra bekymmer på honom, ty han sörjer för er utan vi har haft pengar på banken. Nu får vår tro visa att den har vingar och att vattnet håller att gå på liksom det höll för Petrus så länge som han höll ögonen på Mästaren och inte på det krympande bankkontot. Håll blicken fäst på Jesus och ge av vad du har och så som Gud uppmanar dig att ge när du söker honom i bön. Nästa söndag är det nattvard och månadsinsamling då får vi tillfälle att bära vårt ansvar med glädje. 1 Pet 4:7-11