[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]
Verbum Divini
|
”Förlorad och återfunnen” Luk 15:1-7 Predikan i Betel 9.6.2002 av Jan Edström Jesu berättelser, liknelser, är unika. Ändå är det helt klart att de teman som berättelserna i Lukas 15 kapitel handlar om är genomsyrade av av den tradition Jesus var en del av. Vi möter denna tradition i de skrifter Jesus själv växte upp med, de böcker som återfinns i Bibelns gamla testamente. Att vara förlorad och bli återfunnen är temat i många av Bibelns klassiska berättelser. På det personliga planet tänker vi kanske på Josef, som av sina bröder såldes som slav till Egypten, 'förlorades', men 'återfanns' senare när bröderna kom för att köpa mat av Josef, som nu hade blivit en mäktig man. Ännu mer påtagligt blir temat förlorad och återfunnen när vi tänker på Israels folk. Folket förlorar sig ofta i avgudadyrkan och olydnad, men blir kallas på nytt och på nytt tillbaks till Gud som en förlorad son. "Ut ur Egypten kallade jag min son", säger profeten om folket, en utsaga som också kommit att tolkas på Jesus när han som litet barn, tillsammans med sina föräldrar, tvingades bli flykting för att komma undan Herodes. Det tema som trots allt ligger närmast de berättelser som vi möter hos Lukas är så nära att vi kanske inte lägger märke till det genast. Psalm 23 eller Herdepsalmen går som en röd tråd genom berättelsen om det förlorade fåret. Både profeten Jeremia (23:1-8) och profeten Hesekiel (34:1-31) tar upp temat med herden, fåret, återkomsten och festen. Hos profeterna möter vi både bra och dåliga herdar, bättre och sämre får. Hesekiel har inte mycket till övers för ledarskapet bland folket. Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla? Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna Jesus kritiserar också ledarskapet i sin samtid. På något sätt uppfyller han det som Gud säger genom profeten Hesekiel: "Jag skall själv ta mig an mina får och leta dem tillsammans". Tankarna går lätt till dagens andliga och politiska ledarskap som tyvärr ofta misslyckas med att ge vägledning och i stället kritiserar människor för att välja fel. Vem säger sig då Jesus vara och vilken bild ger han av Gud? Jesu bild av Gud utgör en stark kontrast till de herdar Hesekiel med en bitande ironi som "vallar sig själva". Gud är den som kallar sina förlorade hem till sig. Den gode herden ger sig själv för fåren. Han är inte en inhyrd herde som kanske går en sväng för att se om det bortsprungna fåret kommit till rätta. Nej, den gode herden lämnar de övriga fåren i inhägnaden och beger sig ut i för att kanske med risk för sitt eget liv hämta tillbaka fåret. Många kanske minns de glansbilder eller kort som delades ut i söndagsskolan föreställande en herde med ett litet lamm på axlarna. Barnen sjöng: - Jesus lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär. Sött och sentimentalt kan man tycka. Ändå undrar jag ibland om det ändå inte är så att den bild som används om Guds förhållande till människan bäst kommer till uttryck i förhållandet mellan herde och får. I verkligheten var detta liv långt ifrån romantiskt. Det var, och är fortfarande för många, ett hårt liv, en kamp för överlevnad, där varje får är värdefullt. Mot den bakgrunden förstår vi kanske bättre varför det blir en sådan glädje när fåret återfinns. Denna glädje över ett förlorat får, säger Jesus, är ändå ingenting mot den himmelska glädjen över en förlorad människa som blir återfunnen. I värld full av människor som tycks oförmögna att hitta hem kallar Gud, den gode herden, var och en av oss att hitta tillbaka igen till det hem, den gemenskap Gud kallar oss till. Ingen behöver gå vilse, ingen behöver gå förlorad, alla kan vi få uppleva hur en annan lyfter upp oss och leder oss rätt igen. Den som var förlorad kan bli återfunnen. Det som var borttapat kan bli upphittat. Tillsammans får vi glädjas över att den gode herden inte ger upp. Han söker tills han finner och då står glädjen högt i tak. Detta är evangelium, det glada budskapet. |
[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]