”Vad är församlingen ??”

Predikan i Betel 21.4.2002 av Barbro Österberg

Apg 2:42-47
"De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kommer över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta."

Apg 4:32-35
"Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behoved."  (ur Svenska Folkbibeln 98)

Hur ser vi på församlingen ? Vad är församlingen för mig, vad är den för dig?
Församlingen och Gudstjänsten kan vara ett andningshål för oss. Efter en stressig vecka på jobbet (och hemma) är det skönt att få sätta sig ner och pusta ut, suga i sig Guds närvaro; i sångerna, i predikan och i allt som sker i Gudstjänsten. Man blir styrkt inför den nya veckan.

Vad är församlingen mera för mig och dig ?
Kanske har vi en uppgift i församlingen, som kräver mera eller mindre av oss. Många av oss har gått i kyrkan sen vi var små och är vana att gå till kyrkan. Vi kanske tycker att vi "kan allt" utan och innan och vi har hört det mesta.

En del kanske kommer till kyrkan för barnens skull. Så att barnen får gå i söndagsskolan och i en storstad som Helsingfors finns här kontinuerliga stabila relationer och kontakter för barnen. Församlingen blir en "utvidgad familj" när man bor långt bort från sina egna. Det är fint att det kan vara så.!

Ofta kommer vi till församlingen för att träffa vänner och bekanta. Vi får umgås och ha gemenskap. Det är också något vi behöver. 

Många gånger är vi sedan nöjda med att ha det så här, eller är vi det ???
Församlingen är något för söndagmorgon och kanske någon anna dag i veckan, men annars lever jag mitt privata liv i vardagen och det sköter jag själv, här har församlingen inget att göra. Kanske det är det här som kallas privatreligiositet, där jag har min tro och du har din tro och så kommer vi till kyrkan ibland för att konsumera det kyrkan har att ebjuda.

Vad är församlingen ?

Gemenskap/enhet
I Apg ser vi hur den första församlingen fungerade. De delade allt! De delade sina liv, också sin egendom , sina saker och sina pengar."…I hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje…" Församlingen var inte något som bara var i kyrkan/templet, den var också hemma runt det egna köksbordet. Och man träffades i jublande innerlig glädje. Församlingen var ingen trist och tråkig plats.Församlingen är att dela gemenskap, underordna sig varandra, överlåta sig till gemenskapen och varandra. Dela glädje och sorg, dela livet och betjäna varandra.

Församlingen är att ta emot och att ge
1 Kor 12:4-27
Jag får vara en del av församlingen, ta emot och ge av det som jag har att ge. Jag blir inte bara den som tar emot och får utan också en en som ger. Jag får överlåta mig till tjänst för andra med de gåvor som jag har. Vi har ofta den traditionella synen att pastorn är den som gör allt "andligt arbete" medan vi andra gör det praktiska. Det är inte en biblisk model. Alla var med och delade arbetet.

Församlingens uppgift, vision: att vara ljus och salt
Matt 4:18-22, Matt 5:13-16, Matt 28:16-20, Apg 2:47
Är det inte just det här som "världen " behöver? Gemenskap, människor som bryr sig om varandra, människor som betjänar varandra, inte bara när det går bra, utan också när det inte går så bra. Här vill jag berätta en berättelse som jag hört om två pojkar som skulle ut och fiska och bo i husvagn i en vecka. Men tyvärr så regnade det hela veckan och de kunde inte fara ut och fiska utan fick sitta inne i den lilla husvagnen och försöka sysselsätta sig själva så gott det gick. Efter några dagar började de se mer och mer fel hos varandra och tills sist stod de knappt ut att vara tillsammans mera. De är inte vänner mera.

Är det inte såhär i församlingen också då vi inte gör det vi är kallade till att göra ("fiska människor"). Vi börjar istället se på varandra, kritisera eller tävla med varandra eller på något annat sätt se snett på varandra.

I Geneve var vi med i en internationell församling, Crossroads, som var fokuserad på att nå ut till människorna där omkring. Geneve är en internationell stad vilket gör att människor ofta är väldigt utsatta då de flyttar dit. De kan inte språket (franska), de är långt borta från sina släktingar och vänner och det är inte lätt att hitta nya sammanhang och vänner.
I församlingen fanns en "omsorgsgrupp"; Stephen Ministry, som jag var med i. Vi fick utbildning i hur man bemöter människor i olika kriser och svåra livssituationer. Efteråt fick vi en "klient" som var i någon svår livssituation. Stephen Ministry är "Kritsuscentrerad omsorg" (Christcentered care) som har förvandlat många människors liv. Vi stod vid klientens sida, fanns där mitt i krisen utan att dömma eller kritisera. Det var den här fasta "kristuskärleken" som gjorde att många kom till tro och kom igenom sin kris. Många av klienterna var någons granne, arbetskamrat, någon av barnens kompisars föräldrar eller liknande. Målsättningen var inte att evangelisera utan att visa Jesu kärlek, vilket ledde till att människor kom till tro.
Olika församlingar bemöter olika behov hos människor vi har runt omkring oss.

Vad är vår uppgift I Betel ?? Vilket behov kan vi i Betel fylla hos de människor vi möter i vår vardag ??? Vad är min gåva, på vilket sätt kan jag betjäna andra med min gåva?? Kanske några frågor vi kan fundera på under veckan som kommer?