”Han var sargad för våra synder”

Jes 53:1-12

Predikan i Betel Långfredag 29.3.2002 av Sam Pettersson

Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot. Jes 53:5 

Bl.a. ordensgrundaren Ignatius av Loyola uppmanar de som går igenom hans andliga övningar att använda fantasin för att kunna leva sig in i Jesu lidande och död. Att leva sig in i Jesu lidande och död innebär också att leva sig in i sin egen andel till världens samlade synder och ondska som korsfäste Jesus från Nasaret, som också var Guds Son. Redan Jesaja flera hundra år före Jesu födelse talar om detta att Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. 

Natten mot Långfredagen och hela långfredagen är den tid då vi mer än nånsin går in i Jesu lidande. Vi lyssnar till någon av evangelisternas passionsberättelser tonsatt av Bach eller någon annan. Vi läser texterna och vi ryser. Vi har följt med Jesu vandring den sista veckan; genom händelsen med den smått hysteriska f.d. prostituerade Maria som utgjuter sin dyrbara nardusbalsam som skulle vara till hennes eget bröllop, den ger hon mästaren; vi har följt honom upp på oljeberget där han i morgonsolen gråter över Jerusalem, så stark var hans medkänsla med denna stad; vi har följt med hela lärjungaskaran till templet där Jesus visade sin gudomliga vrede och kört ut all kommers, all materialistisk lögn, alla våra försök att döva ofriden med nya offer på prylmanins altare. Han har kört ut allt sånt för att hans Faders hus inte skall se ut som en rövarkula och han har samtidigt ställt frågan till dig och till mig. Hur ser ditt hjärta ut? Vad behöverv sopas ut ur ditt heliga rum? Går det för sig att be i ditt rum eller är det för mycket bråte? Jesus har varv dag undervisat i templet, han har gått mot det oundvikliga. Han har firat en sista måltid med sina vänner, inte längre lärjungar eller tjänare utan vänner. Joh 15:14-15 

Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. [15] Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 

Vänner till Jesus, Jesu vänner. Smaka på det vilken värme och vilken vänskap är det inte i de orden – Jesu vänner. Och där var de, vännerna, samlade igår och Jesus inte bara åt den sista måltiden utan han instiftade den första måltid av alla de miljoner måltider som firas runt om i världen detta dygn. 

Det nya förbundets måltid den nya skapelsens gemenskap med Skaparen, Guds rikets själva hjärta, som pulserar av liv ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod...” En röd ström av liv som pulserar ut ur Jesu kropp och in i världen för att den skall ha liv och övernog. 

Det verkade så fint alltihop men så begår han misstaget att gå ut till trädgården igen där vi uttröttade försökt vaka och be med honom natten innan, där som hans svett förvandlades till blod, så i ångest var han. Där fanns plötsligt som ur ingenstans vakter med vapen, där fanns Judas, förrädaren, och där fanns slutligen ingen av oss heller för vi svek honom alla. T.o.m. Petrus, klippan, den brast är väl allt man kan säga om honom som klippa – t.o.m. den brast.

Där hänger han nu Messias, Frälsaren, Guds Son, misshandlad av våra synder, sargad och skymfad av alla hårda ord vi sagt i hastigt mod. Plågad av all den själviskhet som rinner ur våra liv till världen runtomkring. Där hänger han uppspikad av mitt hat, ditt hämdbegär. Där hänger han nu och pressar fram några ansträngda ord till banditen bredvid honom, men han sa inget till Stora Rådet, han sa inget till harhjärtat Pilatus, han kunde ju ha blivit fri bara han hade talat. Varför sa du inget Jesus, varför sa du inget? Nu hänger du ju där och dör och jag har kvar min stora skuld. En skuld som inte kan saneras via någon bank eller något program, bara genom dig. Men nu skriker du ”Det är fullbordat” och ger upp andan. Där hänger Jesus Kristus, Messias, Guds Son DÖD. Dödad av mitt habegär, av min lättja att hjälpa min broder eller syster i nöd. Därför dog Jesus Kristus Guds Son för mina synder.

Vänner, vi kan säkert med fog tycka att de är hysteriska katolikerna som rister sig och späker sig och kånkar runt på stora kors enbart som en självplågande uppvisning. Och visst kan det vara så. Men utan den inlevelse som gör att du ser dig själv i rätt ljus, nämligen som en av dom som var där i hopen bland dom andra och skrek korsfäst, korsfäst; som en av dom som naglade fast honom på korset, utan den inlevelsen så kan du heller aldrig identifiera dig med rövaren som sätter sitt lilla, lilla hopp till en dödsdömd döende stackare på ett kors i Mellanöstern. ”Tänk på mig när du kommer i ditt rike”

”Herre, Jesus Kristus, Guds Son förbarma dig över mig, syndare” Amen.