”Livets bröd”

Predikan i Betel 10.3.2002 av Sam Pettersson

Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd. [7] Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. [8] Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. [9] Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. [10] Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. [11] Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan. [12] Den tjänst som ni fullgör med denna insamling fyller inte bara de heligas behov utan får också tacksägelserna till Gud att överflöda. [13] När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet, kommer de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och frikostigt delar med er till dem och till alla. [14] De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. [15] Gud vare tack för hans oerhörda gåva.

Abban i öknen ställdes på prov av de yngre bröderna i klostret i formen av en fråga. "Vad är bättre den oavlåtliga bönen eller arbetet för de fattiga?" Frågan innehöll en baktanke i.o.m. att abban flätade ett par korgar mer än vad som behövdes i stället för att ägna all tid åt bön. Abban som förstod vad de var ute efter svarade: "Medan jag flätar mina korgar ber jag om Guds förbarmande över mig och sedan jag är klar säljer jag en korg på torget och ger pengarna till tiggarna som ber för mig under resten av dagen, sedan ställer jag den sista utanför min dörr varpå tjuvarna som tar den tackar Gud för mig hela natten medan jag sover."

Dethär kapitlet släpper oss inte så lätt av kroken, men det är inget sorgligt tillstånd som beskrivs utan det handlar som alltid om evangelium, det glada budskapet om alltings samhörighet, Livets okränkbara helighet.

Givandet i Paulus tappning tar denhär gången bilden av sådd. Och vad passar väl bättre än det när temat är Livets bröd och vi befinner oss mitt i fastan. Paulus undervisar oss om en hel mängd av sanningar som vi betar av en efter en

1. Den som sår rikligt blir aldrig lottlös. Bibeln är inte alls negativ till tanken att det finns belöningar i livet. Paulus tar bilden av sådd när han beskriver givandet. Den som sår rikligt får rikligt. Vilken bonde tror att man kan få en riklig skörd om man sår snålt? Dethär är inte bara Paulus uppfattning utan det är en sanning. Hur ser den rika skörden ut då? Jo
   a) Den som sår rikt kommer att skörda kärlek i retur. Alla mänskor älskar generösa personer, den som ger kärleksfullt får också kärlek i retur
   b) Den som sår rikt kommer att skörda vänner, det finns alltid ett öppet hjärta, ett öppet hem för den som öppnat sig och sitt eget hjärta för andra.
   c) Den som sår rikt och generöst kommer skörda hjälp i nödens stund, med det mått vi mäter upp åt andra kommer de att mäta upp åt oss.
   d) Den som sår rikt kommer att skörda rikligt inför Gud. "Allt vad ni gjort mot en av dessa mina minsta det har ni gjort emot mig
2. En glad givare som ger av ett glatt hjärta blir välsignad. Mose lag stipulerade att du skall ge av ett glatt hjärta, och rabbinerna hade ett ordstäv som innehöll samma tanke. "Det är bättre att ta emot en mska med ett glatt hjärta utan att ha något att ge än att ge honom allt man äger med ett dystert hjärta"
3. För det tredje säger Paulus att Gud kan ge den generösa och glada mskan både medlen att ge och det varma hjärtat som ger. Om vi är nöjda med lite och framförallt om vi kan glädja oss över litet så har vi mycket att vara glada för och vi kommer alltid att ha mycket att ge.

Men det som kanske är det viktigaste i dethär kapitlet är detta vad givandet gör MED OSS, inte bara vad det gör med och för de andra. Vi har nämligen, ibland, en något paternalistisk attityd till givandet, eller åtminstone har jag det, jag skall väl inte tala för er. En attityd som betonar detta hur vi skall hjälpa de andra och vad det gör för dem utan att egentligen skärskåda vad det gör med oss. Vi gör lätt den hälpbehövande till ett objekt för vår hjälp, inte till en medmänniska som jag lider av att har det svårt. Det är kanske det viktigaste just nu i vår tid. Vi kan jämföra med vad som händer med oss när vi reser, när vi möter människor i nöd och när vi kan göra något för dem. Vad händer, jo våra hjärtan mjuknar, vår ödmjukhet och vår medkänsla ökar. Nöden är så oerhört stor i världen och vi känner till så mycket mer än vad som var fallet innan den globala TV- eran gav oss tillgång till hela världens elände på 20 kanaler dygnet runt. 

Det är så, och denhär insikten är inget som är nåt nytt, det har bara blivit mer och mer uppenbart och gnagande för mig. Vår andliga tillväxt, våra andliga insikter har inget större värde om vi inte växer till i generositet mot de fattiga och de som lider nöd. Den andliga utvecklingen hänger med nödvändighet ihop med den ökade nöden i vårt hjärta för de som lider av fattigdom eller förtryck eller brist. Den samhörighet med allt skapat, med hela skapelsen som är människans storhet, innebär per definition att jag lider brist om min bror eller syster, vilken annan mska som helst lider brist. Jag vill inte så snålt, jag vill mer och mer lära mig att så rikligt, att öppna mitt hjärta för den som behöver. Och frågan som inte lämnar mig är om mitt andliga tillstånd, rikedomen i det andliga livet, har något att göra med om jag sår rikligt eller fattigt i den materiella hjälpen, i det materiella livet? Låt också du den frågan oroa dig. Amen