”Bokslut”

Luk 14:28 

Predikan i Betel 20.1.2002 av Sam Pettersson

Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner och räknar ut vad det kostar, för att se om han har råd med bygget? Heb 13:17 Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång skall avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er.

Årsberättelsen är en form av bokslut som gäller den officiella delen av församlingens verksamhet. Den har vi redan tagit del av, och för de som inte gjort så så finns den på vår hemsida samt på anslagstavlan i korridoren. I fredags gick församlingens styrelse igenom böckerna vad gäller det ekonomiska och om två veckor har vi församlingens årsmöte del II med just ekonomin på agendan. Nu är det revisorernas tur att gå igenom våra räkenskaper för att se att allt gått juste till. Den skandal som de senaste dagarna rullats upp i USA ger vid handen att ju större värden det rör sig om desto större blir frestelserna till missbruk.

I vårt land, efter diverse storföretags årsbokslut, höjs nu alltfler och allt mer högljudda röster för att skatterna måste sänkas, och priserna på offentliga tjänster höjas. De som talar för sänkta skatter är ingalunda de som förtjänar minst utan skattesänkarklubben består ironiskt nog av de vilkas årsinkomster rör sig i sju och åtta siffriga tal. 

Frågan är om vi inte i bokslut av olika slag borde införa en moralisk och en andlig kolumn där vi bokför de andliga investeringarna och det andliga kapital vi har till vårt förfogande. Ett andligt bokslut borde då också innehålla en opartisk revision, d.v.s. en granskning av det andliga resultatet, var finns såna revisorer? Heb 4:13 har följande ord till oss. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.Gud och hans profeter är de som har den andliga klarsyn som vi behöver utsätta oss för.

Men tillbaka till bokslutet innan vi ger det över till revisorerna. När vi summerar årets andliga kapital får vi skriva ner summorna i balansen betydligt. Jag har fått välsigna två bönemänniskor till gravens vila under hösten. Två andra har passerat det aktiva medvetandets gräns. Bönen för församlingen, för ledarskapet, för barnen, för de aktivt arbetande, för de sjuka för de unga, däri ligger församlingens andliga kapital! 

Under den retreat jag hade förmånen att vara på i höstas sa en av retreatledarna ”Och kom ihåg, vi ber för er”. Det kändes, förstår jag nu efteråt, det kändes i atmosfären och i ”andanom”. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, vem tar upp de fallna mantlar som församlingens mödrar och fäder lägger ifrån sig vartefter. Det är i den ändan kapitaltillskottet måste ske om församlingen skall ha någon framtid, inte i aldrig så många aktier eller lokaler eller fastigheter. Om nu bönekapitalet är det andliga kapital som vi bör koncentrera oss kring och om fler och fler mantlar faller vad är ledarskapets viktigaste uppgift då? Det måste per definition koncentrera sig kring bön; att uppmuntra till bön, att söka de platser och de stunder där Gud låter sig finnas, att finna stabiliteten, lugnet och friden. Vi kan som pastorer och ledare vara aldrig så duktiga på att organisera och få saker och ting att fungera, men har vi inte regelbundna vanor i bönen och stillheten kommer vi ingen vart. Har vi inte en kör av röster som ber för oss har vi inte heller förmåga att stå emot alla frestelser och faror som vill få greppet om i oss. Låt oss ta ännu ett exempel ur den första församlingens värld.Vad händer i apg när bokslutet revideras? Apost 6:2-4 

De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. [3] Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. [4] Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst." 

Det räcker kanske inte alltid med att ha en kör av röster, ”en sky av vittnen”, som ber för oss. Utan den erfarenhet som ett ständigt placerande av bönen i mitt livs centrum ger, kan jag aldrig bli den jag är skapad till. Bönen är det kristna livets centrum, oberoende vilken position eller ställning jag har i församlingen, oberoende av vilken ställlning jag har i yrkeslivet eller samhällskroppen. Ur bönen föds allt annat, ur erfarenheten av bönen gestaltas alla relationer. Att lyssna till Gud kommer före att tala om honom. Allt jag sagt hittills om bön riktar jag i första hand till mig själv. Allt som handlar om bön och andlig vägledning handlar om lärande, inte om ett löpande efter de senaste tillväxtteorierna eller till den senaste ”väckelsen” på andra sidan det stora vattnet. 

”Likt det visa biet” uppsökte den helige Antonios de visa mästarna i öknen, men var gång återvände han till platsen för sin egen andliga träning, uppfylld av intrycken av mästarens hängivenhet och andliga fostran. Det andliga kapitalet måste förvaltas och förkovras, det måste rensas och sållas likt utsädet som bonden förvarar på kistbottnen för att han skall ha nånting att så och för att, någon annan kanske, skall skörda en dag.

Hebreerbrevets författare forsätter i det 13:de kapitlet verserna 20-21: 

Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, [21] styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.