"En Hoc Signo Vinces"

Nyårspredikan av Sam Pettersson 1.1.2002 i Betel

"I detta tecken skall du segra" så löd texten som kejsare Konstantin såg i en vision inför det avgörande slaget vid milviska bron 312 e.Kr, som skulle föra honom till ohotad ställning som kejsare och småningom som den förste kristne romerske kejsaren. Tecknet han såg i drömmen var korset. 

Korset och Jesu namn är det tecken och det namn som vi bör påminnas om på denna, det nya årets, första dag. En summering av året som gått i församlingens liv kommer vi att få på årshögtiden inkommande söndag, så det skall jag inte gå in på. Men en betraktelse över det gångna året kommer osökt i tankarna en dag som denna.

Korset och Jesus Kristus hör onekligen till kristendomens topp vad gäller tacken och namn. Härom året utlöste Folkhälsans varunamnregistrering av Lucia en smärre folkstorm. Finlands turistnäring arbetar hårt för att få jultomtens land att bli finska Lappland i hela världens små och större barnasinnen. Korvatunturi Finland räcker som adress. Ännu har ingen kyrka varumärkesregistrerat Jesus eller korset - jag tror inte heller att det skulle gå för sig. En hoc signo vinces. Vad är och innebär då en seger i korsets tecken? De flesta arméer som strider för vad sak det än vara må menar sig ha Gud på sin sida. 

Jag tror att det mycket sällan så är fallet. Korset och Jesus är platsen och personen runt vilka vi som kristna måste mötas om vi skall mötas. Det finns många glädjande underströmmar som handlar om just detta, att mötas inte utifrån våra ämbets eller maktpositioner utan utifrån våra behov, utifrån det faktum att vi böjt knä vid korset och där mött Jesus den genomstungne och sårmärkte. Underströmmar är per definition inget som syns på ytan, underströmmarna är djupa och kan ofta gå i helt motsatt riktning jämfört med ytströmmen. Så även i andens rike. Det finns strömmar som aldrig söker sig upp till ytan men som alltid finns där och som påverkar enskilda människor och som i det långa loppet, ofta trots att man inte ens tänkt sig den möjligheten, påverkar också ytströmmarna.

Jag har under julen läst P O Enqvists bok "Lewis resa" Om pingströrelsens början och blomstring i Sverige och förhållandet mellan Lewi Pethrus och Sven Lidman "Guds tvillingar" som berättarjaget hernhutaren Efraim Markström kallar dem. I denna Efraims s.k. "Lebenslauf" livslopp eller dagbok skildras hur den herrnhutiska väckelsens underström under 1800-talet till synes försvinner för att sedan under 1900-talets först 30 år välla fram i ytan i det som vi känner som pingstväckelsen. Pingströrelsen var från början liksom herrnhutismen tänkt som en fri rörelse för alla samfund, som en Guds gåva till sitt folk. Inget sammfund skulle bildas, ingen organisation utan den skulle hållas som en fri rörelse. Så var det i början en väckelse bland missbrukare och kvinnor på glid. Vid 30-talets mitt var pingströrelsen Sveriges största kvinnorörelse, ledd av män. Korset och blodet och Jesus var de tre fixpunkterna som tyvärr småningom kom att bli alltmer i skymundan. Herrnhutismen som underström försvann för gott i.o.m. den moderna tidens nya filosofiska sätt att tänka och upplysningens slutliga individualisering av människan. 

Idag kanske inte underströmmarna har något namn, men de finns där. Underströmmens människor är ett släkte som sällan för väsen om sig men som bär hela den världsvida kyrkan i sina böner och i sina hjärtan. Underströmmens människor är ett släkte som gripits av Jesus och som snarare citerar Konstantins sentens i en något altererad form "Av detta tecken skall du besegras" Underströmmens människor är inga segerrika imperiebyggare som krossar motståndare och driver sin sak, de verkar i det fördolda upptagna av denne Galilé som en gång kallade dem att bli människofiskare, inte till att bygga upp en fiskeriindustri.

Vågar vi som församling och som enskilda vara en del av denna underström, eller vill vi synas och höras på marknadsplatser och torg, Den som idag vill höras måste sälja sig till ett för det andliga inre livet förödande högt pris. Jag är inte säker på att det alltid lönar sig. Vad som däremot lönar sig är att investera i ett namn, ett brand som består oberoende av hur marknaderna reagerar. Jesus-namnet håller att investera sitt liv i, det ger inga snabba vinster utan det är just ett långsiktigt liv som ger det bästa resultatet.

Låt oss försöka förbli en del av denna Kyrkans levande underström som bär varandras och hela kyrkans bördor, som troget bär den lott som Herren Jesus gett oss, och som inte alltid frågar vad ger dethär mig. I detta tecken skall vi segra en dag och med namnet Jesus på våra läppar finns inget, inte ens döden, som kan oss betvinga.

Må Herren ge oss kraft och nåd för det nya året.
Amen.