Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

"Gud blir människa, varför"
Predikan av Sam Pettersson under julottan 25.12.2001

Var Jesus fullt ut människa och fullt ut Gud när han gick på jorden? Om så var vad betyder det för mig?
Det mest grundläggande för min tilltro till Gud är inte det ofelbara ordet eller Jesu gudomlighet, utan just detta att han samtidigt var helt och fullt människa. Denna föga anmärkningsvärda ståndpunkt kunde ha renderat mig en avskuren tunga och deportation till något avlägset hörn av riket för 1500-år sedan, motsvarande Utsjoki eller Raja-Jooseppi här hos oss. I år har adventstiden och väntan på julen kommit att betyda mer för mig än tidigare. Kanske det är som för Johan Candelin: att från att ha varit påskvän blev han julvän och småningom även pingstvän. Men som sagt den största med festen är detta märkliga att Gud väljer att så jämställa sig med oss att han blir en människa. Jesu mänskliga vilja är den sköra tråd som hela frälsningshistorien bygger på. Blod och ångest är de två saker som förenar julen med påsken - Jesu mänskliga vilja.

Maximos Bekännaren hävdade detta med Jesu två viljor under 600-talets både politiskt och religiöst turbulenta tider. Han menade att eftersom viljan hör till människans natur och inte till personen är det absolut avgörande för vår frälsning att Jesus delade alla mänskliga förutsättningar också den mänskliga viljan. I julens mysterium sker detta, Gud föds som ett litet skrikande och sprattlande barn, ett barn med alla de mänskliga förutsättningar som vi har. Bara genom att helt ta på sig människans "klädnad" kan Jesus frälsa hela människan helt och hållet till ande, kropp och själ. Det är därför som vi kan bli ett med Gud en gång därför att Gud har blivit ett med oss. "Ingen annan Gud har sår" säger vi, och det betyder just detta.

Utgångspunkten för Maximos, liksom för oss, är relationen i treenigheten. När Gud skapar människan är gemenskapen nedlagd i hennes identitet. Redan från början står människan i en relation till Gud, till den urbild som hon återspeglar, till Gud, till sig själv och till sina medmänniskor. I syndafallet skadas alla tre relationerna. Att Gud föds som fullt ut människa är grunden för vår frälsning. Om det var enbart en gud som dog på Golgata skulle det inte ha något med mig att göra för i så fall vore det bara en avgud, Gud Fadern kan inte dö, men Sonen människan Jesus dog med allt vad mänsklighet är.

Vår vän Maximos säger att i.o.m att gudomligt och mänskligt ingår i en relation i Kristus kan samma sak hända i varje människa, ja i hela kapelsen. Och precis som i Kristus är det en dubbel rörelse: mot Gud och mot världen. Uppåt och nedåt. Det är en kristendom som sträcker sig mot himlen och helgar jorden, Människans kallelse till fullkomlighet innebär inte att hon skall bli något annat än vad hon redan är. Gudomliggörelsen är den process som fullkomnar allt det som finns nedlagt i människoa såsom Guds avbild. Genom frälsningen blir hon mer människa, men aldrig mer än människa, skriver Peter Halldorf.

Att sträcka sig mot himlen och helga jorden i allt vi gör är vår kallelse här och nu, det är det som julnatten handlar om, jorden och hjordarna, herdarna, de vise männen, änglarna, stallet och krubban, Josef och Maria, det är mustigt och jordnära, det luktar och känns. Det är allt detta som Gud älskade så att Han gav den sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha evigt liv.

"Du konung öve rmåne och sol,
du konung över älskade stjärnor, du själv vet våra behov.
Du barmhärtige livets Gud

Var dag som vi rör och och verkar, var gång vi vaknar och stiger upp,
skapar vi sorg och bekymmer för den konung som älskar oss.

Var med oss genom var dag,
Var med oss genom var natt,
Var med oss både natt och dag
Var med oss både dag och natt."

keltisk bön

Amen

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*

	"Gud blir människa, varför" Predikan av Sam Pettersson under julottan 25.12.2001
	Var Jesus fullt ut människa och fullt ut Gud när han gick på jorden? Om så var vad betyder det för mig? Det mest grundläggande för min tilltro till Gud är inte det ofelbara ordet eller Jesu gudomlighet, utan just detta att han samtidigt var helt och fullt människa. Denna föga anmärkningsvärda ståndpunkt kunde ha renderat mig en avskuren tunga och deportation till något avlägset hörn av riket för 1500-år sedan, motsvarande Utsjoki eller Raja-Jooseppi här hos oss. I år har adventstiden och väntan på julen kommit att betyda mer för mig än tidigare. Kanske det är som för Johan Candelin: att från att ha varit påskvän blev han julvän och småningom även pingstvän. Men som sagt den största med festen är detta märkliga att Gud väljer att så jämställa sig med oss att han blir en människa. Jesu mänskliga vilja är den sköra tråd som hela frälsningshistorien bygger på. Blod och ångest är de två saker som förenar julen med påsken - Jesu mänskliga vilja. Maximos Bekännaren hävdade detta med Jesu två viljor under 600-talets både politiskt och religiöst turbulenta tider. Han menade att eftersom viljan hör till människans natur och inte till personen är det absolut avgörande för vår frälsning att Jesus delade alla mänskliga förutsättningar också den mänskliga viljan. I julens mysterium sker detta, Gud föds som ett litet skrikande och sprattlande barn, ett barn med alla de mänskliga förutsättningar som vi har. Bara genom att helt ta på sig människans "klädnad" kan Jesus frälsa hela människan helt och hållet till ande, kropp och själ. Det är därför som vi kan bli ett med Gud en gång därför att Gud har blivit ett med oss. "Ingen annan Gud har sår" säger vi, och det betyder just detta. Utgångspunkten för Maximos, liksom för oss, är relationen i treenigheten. När Gud skapar människan är gemenskapen nedlagd i hennes identitet. Redan från början står människan i en relation till Gud, till den urbild som hon återspeglar, till Gud, till sig själv och till sina medmänniskor. I syndafallet skadas alla tre relationerna. Att Gud föds som fullt ut människa är grunden för vår frälsning. Om det var enbart en gud som dog på Golgata skulle det inte ha något med mig att göra för i så fall vore det bara en avgud, Gud Fadern kan inte dö, men Sonen människan Jesus dog med allt vad mänsklighet är. Vår vän Maximos säger att i.o.m att gudomligt och mänskligt ingår i en relation i Kristus kan samma sak hända i varje människa, ja i hela kapelsen. Och precis som i Kristus är det en dubbel rörelse: mot Gud och mot världen. Uppåt och nedåt. Det är en kristendom som sträcker sig mot himlen och helgar jorden, Människans kallelse till fullkomlighet innebär inte att hon skall bli något annat än vad hon redan är. Gudomliggörelsen är den process som fullkomnar allt det som finns nedlagt i människoa såsom Guds avbild. Genom frälsningen blir hon mer människa, men aldrig mer än människa, skriver Peter Halldorf. Att sträcka sig mot himlen och helga jorden i allt vi gör är vår kallelse här och nu, det är det som julnatten handlar om, jorden och hjordarna, herdarna, de vise männen, änglarna, stallet och krubban, Josef och Maria, det är mustigt och jordnära, det luktar och känns. Det är allt detta som Gud älskade så att Han gav den sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha evigt liv. "Du konung öve rmåne och sol, du konung över älskade stjärnor, du själv vet våra behov. Du barmhärtige livets Gud Var dag som vi rör och och verkar, var gång vi vaknar och stiger upp, skapar vi sorg och bekymmer för den konung som älskar oss. Var med oss genom var dag, Var med oss genom var natt, Var med oss både natt och dag Var med oss både dag och natt." keltisk bön Amen