Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

"Ljuset kommer åter"
Jes 9:2
Betraktelse av Sam Pettersson i Andreaskyrkans julbön 24.12.2001

Om någon text skall tala till oss, precis in i vår verklighet så nog är det denhär. Ett folk som vandrar i mörkret, är det inte precis så det är. Trots snön som föll redan i början av november så har det varit en mörk höst, det världspolitiska läget har inte muntrat upp oss precis. Hus har rammats av fulla passagerarplan, mänskokroppar har singlat ner som papperslappar på Manhattan. Tillståndet i vår Frälsares födelsestad Betlehem är inte alls en adekvat beskrivning av Jesaje ord i nionde kapitlet. Kristna, muslimer och judar som ju har samma rötter, samma ursprung har dödats och skadats i hundratal. I Afghanistan räknar endel forskare med att ca. 3500 civila offer har skördats i kriget. Owe Wikström skriver i sin kolumn i Nya Dagen:
Och inte kan vi skydda oss. Att tvingas bevittna hemskheter på bästa sändningstid utan att kunna göra något, sådant avtrubbar. Vi tänker: "Jag står inte ut!" Men slår vi över, på andra kanaler flamsar tonårsfixerade fyrtioåringar kring meningslösa pseudohändelser. Vi tar remote control och trycker på off. Så sitter vi där i halvmörkret efter att ofrivilligt fått se rakt in i tillvarons mörka frånsida. Kanske går man ut med vovven eller tar en vända till kylskåpet. Hur mycket svärta orkar en människa med, hur länge kan det vara höst i en människas inre?

Mörkret kan tyckas väldigt stort, men så i slutet av november börjar en svag aning skymta här och där. Men det är ju för tidigt midvintersolståndet är ju först strax före julafton?

Ljuset börjar sakta återvända i fönster efter fönster, i byar och städer här i den mörkaste nord. Med ett rött, eller gult sken, kanske förstärkt med nån sjuarmad ljusstake då och då, kommer adventsstjärnorna upp. De talar om för den som vill tro det och förstå det att det finns ett ljus trots allt, att det finns Det Sanna Ljuset trots allt, det som Johannes Döparens far Sakarias uttrycker i sin lovsång Luk 1:77-79

Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder
[78] genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, [79] en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg."

Traditioner som förlorat sitt innehåll för många har för mig blivit till en ny predikan om innebörden av Advent och av att ljuset Kristus kommer till oss. De till synes döda traditionerna får inte förleda oss att överge dem. Tvärtom fyll traditionerna med liv! Traditioner är inget hot mot en levande kristendom, tvärtom kan de få bevara livet i vår tro, förutsatt att traditionerna fylls med ett riktigt innehåll. Vi måste återge adventstiden dess kristna innehåll, vi måste ge Lucia sin riktiga inramning - det inspirerande föredöme hon var. Vi får fylla julen med det som Zachris Topelius skriver om i sin julpsalm "Giv mig ej glans ej guld ej prakt". Låt mig igen citera Owe Wikström: "Jo, det finns ett sken som varken påverkas av hur Lag Syd, Pohlman eller bin Ladin beter sig. Vi kallar det evigt - "skall ett ljus skina klart". Bortom alla tomtar, bjällerklang och svettigt ålande treåringar som gnäller, bortom de låtsasbekymmer vi har när vi står i affären och funderar över julklappar till dem som redan har allt, bortom alla dova mörka drag som svept genom världen denna höst finns ett ljus som lyser in i själarnas dolda valv. Det skiner oavsett om Sverige är inlindat i en våtfuktig grå filt och man själv helst vill slå av tv:n. Hans namn är Kristus.

Tänk vilken underbar tid adventstiden kan bli - en tid av förberedelse inför konungens ankomst. En tid av fasta, kanske ifrån nyheter, kanske ifrån något annat, en beredelsetid när vi verkligen förbereder vårt inre för den gäst som inte frågar efter hur väl vi torkat allt damm - han är faktiskt ganska van vid stall vid dethär laget, eller som bryr sig i hur välfyllt vårt julbord är, utan en gäst som kommer till ett ödmjukt hjärta. Hans namn är Kristus - "Guds enfödde son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad av samma väsen som Fadern" som det heter i den Nicenska trosbekännelsen.

Ljuset kommer åter det har alltid funnits där, men vi har inte alltid velat se det, vi har bländats av denna världens ljus så att vi inget ser, men han "som ger de blinda syn, de döva hör och de döda uppstår" han vill ge oss ett rent hjärta, en upplyst ande och lovsjungande läppar inför undret i Betlehem. Se ljuset det kommer åter till oss!

Må Herrens frid som övergår allt förstånd bevara våra hjärtan och tankar i Jesus Kristus
Amen.

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*

	"Ljuset kommer åter" Jes 9:2 Betraktelse av Sam Pettersson i Andreaskyrkans julbön 24.12.2001
	Om någon text skall tala till oss, precis in i vår verklighet så nog är det denhär. Ett folk som vandrar i mörkret, är det inte precis så det är. Trots snön som föll redan i början av november så har det varit en mörk höst, det världspolitiska läget har inte muntrat upp oss precis. Hus har rammats av fulla passagerarplan, mänskokroppar har singlat ner som papperslappar på Manhattan. Tillståndet i vår Frälsares födelsestad Betlehem är inte alls en adekvat beskrivning av Jesaje ord i nionde kapitlet. Kristna, muslimer och judar som ju har samma rötter, samma ursprung har dödats och skadats i hundratal. I Afghanistan räknar endel forskare med att ca. 3500 civila offer har skördats i kriget. Owe Wikström skriver i sin kolumn i Nya Dagen: Och inte kan vi skydda oss. Att tvingas bevittna hemskheter på bästa sändningstid utan att kunna göra något, sådant avtrubbar. Vi tänker: "Jag står inte ut!" Men slår vi över, på andra kanaler flamsar tonårsfixerade fyrtioåringar kring meningslösa pseudohändelser. Vi tar remote control och trycker på off. Så sitter vi där i halvmörkret efter att ofrivilligt fått se rakt in i tillvarons mörka frånsida. Kanske går man ut med vovven eller tar en vända till kylskåpet. Hur mycket svärta orkar en människa med, hur länge kan det vara höst i en människas inre? Mörkret kan tyckas väldigt stort, men så i slutet av november börjar en svag aning skymta här och där. Men det är ju för tidigt midvintersolståndet är ju först strax före julafton? Ljuset börjar sakta återvända i fönster efter fönster, i byar och städer här i den mörkaste nord. Med ett rött, eller gult sken, kanske förstärkt med nån sjuarmad ljusstake då och då, kommer adventsstjärnorna upp. De talar om för den som vill tro det och förstå det att det finns ett ljus trots allt, att det finns Det Sanna Ljuset trots allt, det som Johannes Döparens far Sakarias uttrycker i sin lovsång Luk 1:77-79 Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder [78] genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, [79] en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg." Traditioner som förlorat sitt innehåll för många har för mig blivit till en ny predikan om innebörden av Advent och av att ljuset Kristus kommer till oss. De till synes döda traditionerna får inte förleda oss att överge dem. Tvärtom fyll traditionerna med liv! Traditioner är inget hot mot en levande kristendom, tvärtom kan de få bevara livet i vår tro, förutsatt att traditionerna fylls med ett riktigt innehåll. Vi måste återge adventstiden dess kristna innehåll, vi måste ge Lucia sin riktiga inramning - det inspirerande föredöme hon var. Vi får fylla julen med det som Zachris Topelius skriver om i sin julpsalm "Giv mig ej glans ej guld ej prakt". Låt mig igen citera Owe Wikström: "Jo, det finns ett sken som varken påverkas av hur Lag Syd, Pohlman eller bin Ladin beter sig. Vi kallar det evigt - "skall ett ljus skina klart". Bortom alla tomtar, bjällerklang och svettigt ålande treåringar som gnäller, bortom de låtsasbekymmer vi har när vi står i affären och funderar över julklappar till dem som redan har allt, bortom alla dova mörka drag som svept genom världen denna höst finns ett ljus som lyser in i själarnas dolda valv. Det skiner oavsett om Sverige är inlindat i en våtfuktig grå filt och man själv helst vill slå av tv:n. Hans namn är Kristus. Tänk vilken underbar tid adventstiden kan bli - en tid av förberedelse inför konungens ankomst. En tid av fasta, kanske ifrån nyheter, kanske ifrån något annat, en beredelsetid när vi verkligen förbereder vårt inre för den gäst som inte frågar efter hur väl vi torkat allt damm - han är faktiskt ganska van vid stall vid dethär laget, eller som bryr sig i hur välfyllt vårt julbord är, utan en gäst som kommer till ett ödmjukt hjärta. Hans namn är Kristus - "Guds enfödde son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad av samma väsen som Fadern" som det heter i den Nicenska trosbekännelsen. Ljuset kommer åter det har alltid funnits där, men vi har inte alltid velat se det, vi har bländats av denna världens ljus så att vi inget ser, men han "som ger de blinda syn, de döva hör och de döda uppstår" han vill ge oss ett rent hjärta, en upplyst ande och lovsjungande läppar inför undret i Betlehem. Se ljuset det kommer åter till oss! Må Herrens frid som övergår allt förstånd bevara våra hjärtan och tankar i Jesus Kristus Amen.