Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

"Det öppna hjärtat"
Luk 1:46-55
Predikan i Betel 4:de advent 2001 av Sam Pettersson

Advents och jultidens stora tema är lovsång. En lovsång av mänskor och änglar, av enkla och av lärda, av rika och av fattiga. En lovsång som ljuder på alla möjliga språk och sätt, en lovsång till Gud, Skaparen, Fadern Löftesgivaren, Bevararen, Frälsaren, allt vi kan nämna och lite till.
Inget ställe i vår bibel är så fullproppad av lovsång - doxologi som berättelserna från tiden före och efter Guds Sons födelse, det börjar med Maria. Luk 1:46-55

Men lovsång var inte det första som drabbade Maria och fick henne att öppna sina läppar. Låt oss rekapitulera vad som hände Luk 1:28-35

Förfäran, förskräckelse och invändningar, det är vad som oftast möter Guds budbärare när de kommer med uppgifter, eller när Gud talar till oss. Det verlkar som om vi oftast faller i ett av två möjliga diken i förhållande till Guds tilltal. Endera faller vi i diket "Nej, det är helt uteslutet, omöjligt. Det är inte av Gud det är bara min egen livliga fantasi. Dethär måste förträngas" Och så gör vi Guds röst till inbillning till barnliga fantasier som inte alls var Guds röst utan helt och hållet mina egna projektioner. Speciellt de erfarenheter vi har i vår ungdom, i tonåren när vi, eller om vi har en levande och fortfarande barnslig tro, de erfarenheterna av Guds tilltal brukar vi ofta sedan vi blivit vuxna tyvärr skjuta undan och ringakta, istället för att allvarligen pröva. Visst det finns en massa tankar som är vår livliga fantasi, men vi gjorde klokt i att som vuxna, med den större erfarenhet vi förhoppningsvis har av Gud och Guds rike, söka spåren av Guds tilltal till oss i ungdomstiden och barndomen.

Maria var, som sagt, inte stort mer än ett barn när Guds tilltal kommer till henne. Vad hade hänt om inte Maria varit barnsligt omedveten och formbar. Vi hörde för två veckor sedan om Jeremia som var just och just tonåring när han kallades av Gud. Johannes Döparen vistades i öknen sedan unga år tills hans tid var inne. Domaren Samuel var tidigt helgad åt Gud som ett tack för undret hans födelse innebar och växte upp med Eli i helgedomen och fick sin kallelse och tilltal i unga år. Detta betyder inte att allt ansvar och att all förändring skall eller bör ske på alla tonåringars villkor - ingalunda. Gemenskapen av unga och gamla är ovärderlig och förutsättningen för en gemenskap.

Därför besöker också Maria sin äldre kusin Elisabeth som ängeln meddelat ävenså är utsedd att bära på en utvald son i sitt liv. En betydligt äldre och säkert rådgivande släkting till vilken Maria säkert ställer både en och två frågor under sina månader hos henne.

Hur skall vi kunna urskilja Guds röst och vilja i detta brus av röster och viljor som vi själva bär inom oss och som möter oss utifrån? Här är det andra diket. Allt vad vår hjärna tänker som verkar helgat och gudeligt det tar vi genast som intäkt på att är Guds vilja, eller vi söker Guds vilja för allt som överhuvudtaget rör vår vakna tid under dygnet. Andlig urskiljning är en av de största nådegåvor Gud kan ge oss, inte sällan kommer en sådan gåva efter år av övning i stillhet och lyssnande. För hur skall vi kunna uppfatta något annat än trendernas och de tillfälliga nyckernas ständiga brus om vi inte hittar och medvetet söker stillheten också från våra egna ord och tankar.

Johannes far Sakarias hade bittert kanhända fått erfara vad ett liv i stillhet och tystnad kunde vara i.o.m. sitt tvivel inför guds tilltal. Vad gör han när hans tungas band löses? Jo han brister ut i lovsång - en av de doxologier som liksom Marias sjunges varje dag under året i kommuniteter, kloster och gemenskaper i hela världen. Luk 1:68-79

Lovsång av fullvuxna och av unga, av män och av kvinnor,lovsång över det ljus som Gud låter födas till den jord och världen han skapat och gett i vår vård. Och tänk på detta ett ögonblick, det som för oss är så självklart. Gud skapar en jord ur intet - skapar ett kosmos av ett kaos. Kallar fram liv och ett oerhört komplext system av växter, djur i hav och på land och i luften, en grönskimrande diamant i ett kosmos utan slut där inte ens den minsta insekt faller till marken utan att Gud ser det och bryr sig om. Redan detta är alldeles för fantastiskt för att vara sant. Hit till denna underbara, men trots allt fallna planet, sänder han sin ende son för att ge oss ljuset åter, för att ge oss ett meningsfullt liv här på jorden, förvisso fyllt med tårar och smärta ibland men inte desto mindre med mening. När vi tänker på de riktigt stora sakerna som julens verklighet, då mister allt fåfängligt sin ofta uppblåsta betydelse, då fylls våra hjärtan med lovsång, då fylls också våra sinnen med rätta proportioner på oss själva och livets allehanda, vårt hjärta vinner frid och vårt förstånd vishet. Då instämmer vi högljutt och innerligt i Symeons lovsång när han ser Jesus i templet

"Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
[30] Ty mina ögon har skådat frälsningen
[31] som du har berett åt alla folk,
[32] ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel."

Amen

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*

	"Det öppna hjärtat" Luk 1:46-55 Predikan i Betel 4:de advent 2001 av Sam Pettersson
	Advents och jultidens stora tema är lovsång. En lovsång av mänskor och änglar, av enkla och av lärda, av rika och av fattiga. En lovsång som ljuder på alla möjliga språk och sätt, en lovsång till Gud, Skaparen, Fadern Löftesgivaren, Bevararen, Frälsaren, allt vi kan nämna och lite till. Inget ställe i vår bibel är så fullproppad av lovsång - doxologi som berättelserna från tiden före och efter Guds Sons födelse, det börjar med Maria. Luk 1:46-55 Men lovsång var inte det första som drabbade Maria och fick henne att öppna sina läppar. Låt oss rekapitulera vad som hände Luk 1:28-35 Förfäran, förskräckelse och invändningar, det är vad som oftast möter Guds budbärare när de kommer med uppgifter, eller när Gud talar till oss. Det verlkar som om vi oftast faller i ett av två möjliga diken i förhållande till Guds tilltal. Endera faller vi i diket "Nej, det är helt uteslutet, omöjligt. Det är inte av Gud det är bara min egen livliga fantasi. Dethär måste förträngas" Och så gör vi Guds röst till inbillning till barnliga fantasier som inte alls var Guds röst utan helt och hållet mina egna projektioner. Speciellt de erfarenheter vi har i vår ungdom, i tonåren när vi, eller om vi har en levande och fortfarande barnslig tro, de erfarenheterna av Guds tilltal brukar vi ofta sedan vi blivit vuxna tyvärr skjuta undan och ringakta, istället för att allvarligen pröva. Visst det finns en massa tankar som är vår livliga fantasi, men vi gjorde klokt i att som vuxna, med den större erfarenhet vi förhoppningsvis har av Gud och Guds rike, söka spåren av Guds tilltal till oss i ungdomstiden och barndomen. Maria var, som sagt, inte stort mer än ett barn när Guds tilltal kommer till henne. Vad hade hänt om inte Maria varit barnsligt omedveten och formbar. Vi hörde för två veckor sedan om Jeremia som var just och just tonåring när han kallades av Gud. Johannes Döparen vistades i öknen sedan unga år tills hans tid var inne. Domaren Samuel var tidigt helgad åt Gud som ett tack för undret hans födelse innebar och växte upp med Eli i helgedomen och fick sin kallelse och tilltal i unga år. Detta betyder inte att allt ansvar och att all förändring skall eller bör ske på alla tonåringars villkor - ingalunda. Gemenskapen av unga och gamla är ovärderlig och förutsättningen för en gemenskap. Därför besöker också Maria sin äldre kusin Elisabeth som ängeln meddelat ävenså är utsedd att bära på en utvald son i sitt liv. En betydligt äldre och säkert rådgivande släkting till vilken Maria säkert ställer både en och två frågor under sina månader hos henne. Hur skall vi kunna urskilja Guds röst och vilja i detta brus av röster och viljor som vi själva bär inom oss och som möter oss utifrån? Här är det andra diket. Allt vad vår hjärna tänker som verkar helgat och gudeligt det tar vi genast som intäkt på att är Guds vilja, eller vi söker Guds vilja för allt som överhuvudtaget rör vår vakna tid under dygnet. Andlig urskiljning är en av de största nådegåvor Gud kan ge oss, inte sällan kommer en sådan gåva efter år av övning i stillhet och lyssnande. För hur skall vi kunna uppfatta något annat än trendernas och de tillfälliga nyckernas ständiga brus om vi inte hittar och medvetet söker stillheten också från våra egna ord och tankar. Johannes far Sakarias hade bittert kanhända fått erfara vad ett liv i stillhet och tystnad kunde vara i.o.m. sitt tvivel inför guds tilltal. Vad gör han när hans tungas band löses? Jo han brister ut i lovsång - en av de doxologier som liksom Marias sjunges varje dag under året i kommuniteter, kloster och gemenskaper i hela världen. Luk 1:68-79 Lovsång av fullvuxna och av unga, av män och av kvinnor,lovsång över det ljus som Gud låter födas till den jord och världen han skapat och gett i vår vård. Och tänk på detta ett ögonblick, det som för oss är så självklart. Gud skapar en jord ur intet - skapar ett kosmos av ett kaos. Kallar fram liv och ett oerhört komplext system av växter, djur i hav och på land och i luften, en grönskimrande diamant i ett kosmos utan slut där inte ens den minsta insekt faller till marken utan att Gud ser det och bryr sig om. Redan detta är alldeles för fantastiskt för att vara sant. Hit till denna underbara, men trots allt fallna planet, sänder han sin ende son för att ge oss ljuset åter, för att ge oss ett meningsfullt liv här på jorden, förvisso fyllt med tårar och smärta ibland men inte desto mindre med mening. När vi tänker på de riktigt stora sakerna som julens verklighet, då mister allt fåfängligt sin ofta uppblåsta betydelse, då fylls våra hjärtan med lovsång, då fylls också våra sinnen med rätta proportioner på oss själva och livets allehanda, vårt hjärta vinner frid och vårt förstånd vishet. Då instämmer vi högljutt och innerligt i Symeons lovsång när han ser Jesus i templet "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. [30] Ty mina ögon har skådat frälsningen [31] som du har berett åt alla folk, [32] ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel." Amen