Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

"Lär av fikonträdet"
Luk 21:29-38
Predikan i Betel 25.11.2001 Domsöndag
av Sam Pettersson

Han gav dem en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. [30] När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. [31] På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. [32] Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. [33] Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
[34] Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen [35] som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. [36] Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen."
[37] Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. [38] Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.

Tre saker möter oss i denhär texten:

1) Det handlar för det första om Jesu andra tillkommelse, det handlar om att historien för denna sorgliga men underbara planet jorden, vårt hem i kosmos, går mot sitt slut. Livet är inte en evig kretsgång, det är inte en reinkarnation som en andra chans liksom i New Age. Det är inte heller en reinkarnation som en bestraffning enligt trad. Hinduisk uppfattning. Historien går mot sitt slut och det är inget som skrämmer oss eftersom vårt hopp står till just detta slut och den nya början i Guds rike som vi tror på. Det enda som skrämmer oss är det lidande och den nöd som Jesus beskriver lite tidigare i detta sitt tal om tidens slut och hans andra tilkommelse. Men det intressanta i sammanhanget är att den bild vi tog till oss ur texten handlar om något mycket angenämt, nämligen att vintern skall ta slut, att sommaren är här. Om vi gör det tanke-experimentet att vårt liv här på jorden är att jämföras med ett liv i en normal Helsingforsvinter; slask på gatorna -0 grader i luften och 10-15 sekundmeter sydvästlig vind som piskar in de iskalla regnbyarna i vår nacke. Då är det inte så svårt att längta till sommaren, då är inte framtidsutsikterna speciellt dåliga. Då är inte dessa tecken på tidens slut enbart fyllda med skräck. I flera engelska översättningar lyder dessutom översättningen om sommaren på så sätt att "då vet ni att skörden är nära". Skörden är nära, d.v.s. den tid då människor söker Gud på ett helt nytt sätt, när skörden är nära är det som den tid när på 300-talet i Alexandria när man inte kunde gå till barberaren utan att ställas inför frågan om hur man lever ett heligt liv. Man kunde inte köpa ett bröd på torget utan att konfronteras med frågan om Jesu sanna gudom och sanna mänsklighet, som Peter Halldorf uttrycker det i en av sina böcker. Sommaren, skörden, Jesu andra tillkommelse är nära när vi ser tecknen.När och framförallt hur kan vi vara säkra på att det vi ser är rätt? Hur kan vi vara säkra på att de tecken vi ser är de rätta?

2) Vaksamhet blir då den andra punkten. Vaksamhet som ett sätt att leva, som en del av den kristna personligheten. Inte den form av teckentyderi som åtminstone jag i min barndom och ungdom erfor. Den form av historisk tolkning som ständigt letade bibliska ledtrådar för varje händelse i samtiden och ur historien för att fastställa nånsorts adventskalender för Jesu andra tillkommelse, med Domedagen som lucka 24 eller 25, kanske ännu hellre. Nej som en tjuv om natten, när alla säger "Det är lugnt" då skall människosonen komma. Vi kan inte veta när han SKALL komma, det viktiga är inte att försöka fastställa det, vi uppmanas t.o.m. att låta bli allt sånt. Bara Fadern i himmelen vet den dagen. MEN vi kan vara på vår vakt så att vi ser, förstår vad vi ser och vet vad det vi förstår betyder DÅ Jesus kommer på himmelens skyar. Vi uppmanas till ett stadium av vaksamhet, men samtidigt inget passivt väntande. Om än jorden går under i morgon så skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag. Vaksamhet är den andra viktiga saken Jesus undervisar oss om i förhållande till hans andra tillkommelse. Hur skall vi då erhålla, förvärva den dygden, vaksamheten? Vilka vägar finns för oss jäktade City-människor?

3) Den tredje iakttagelsen vi gör finns i de verser som ofta lämnas bort i texturvalet. De små verserna som bara tycks finnas med som en liten miljöbeskrivning. [37] Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. [38] Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.
Varje kväll gick han ut till Olivberget, med eller utan lärjungar vet vi inte. Men vi vet att han hade en vän med resurser som gav honom tillgång till sin trädgård på det finaste stället i hela Jerusalem med omnejd. En reträttplats där Jesus alldeles säkert tillbringade mången natt i bön till sin Fader i himmelen, inte bara natten i Getsemane, utan många, många fler. Det var den omistliga relation till sin Far som var själva drivkraften, syret i Jesu liv och verk. Men okej, han var Guds son vi är bara vanliga människor med jobb, familj och barn och allt möjligt, vi kan inte leva som Jesus levde, det är ett orimligt krav. Ja alldeles det är ett orimligt krav, och Jesus ställer inte det kravet, han säger bara att vi skall vara vaksamma på vårt liv så att vi inte snärjs in i alltför många världsliga omsorger. Och omvänt; är vi insnärjda i alltför många världsliga omsorger tappar vi vaksamheten. Den inre vaksamheten behöver vi hjälp med att upprätthålla. En hjälp som utvalda män och kvinnor vilka vigt sina liv till bön och stillhet kan ge oss. Därför är det så viktigt att det i församlingen finns de som inte låter sig snärjas i mångt och mycket av det jordiska. Ofta hittar vi de människorna snarare i kategorin + 65 år än i den motsatta. Men ålder i sig är inget som varken utsätter för eller vaccinerar människan mot omsorg om det jordiska, Ingalunda. Det finns väldigt upptagna 70-75 åringar i våra församlingar likaväl som det finns 25-åringar med hela sin själ och hela sitt hjärta vänt mot det himmelska. Men det viktiga är att vi inser att vår församling liksom ingen församling har råd att mista de andliga fäderna och mödrarna utan att ersätta dem. Även om vi tror att de fortfarande ber för oss i den himmel där de nu finns behöver vi hålla bönens lampa brinnande också här. Vaksamhet och andlig urskillning vinns inte med enkla medel, men vi bör identifiera och uppmuntra de mänskor som vill och kan odla de kvaliteterna i sina liv.

Må Herren välsigna sitt ord på våra hjärtan.
Amen

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*

	"Lär av fikonträdet" Luk 21:29-38 Predikan i Betel 25.11.2001 Domsöndag av Sam Pettersson
	Han gav dem en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. [30] När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. [31] På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. [32] Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. [33] Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. [34] Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen [35] som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. [36] Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen." [37] Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. [38] Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom. Tre saker möter oss i denhär texten: 1) Det handlar för det första om Jesu andra tillkommelse, det handlar om att historien för denna sorgliga men underbara planet jorden, vårt hem i kosmos, går mot sitt slut. Livet är inte en evig kretsgång, det är inte en reinkarnation som en andra chans liksom i New Age. Det är inte heller en reinkarnation som en bestraffning enligt trad. Hinduisk uppfattning. Historien går mot sitt slut och det är inget som skrämmer oss eftersom vårt hopp står till just detta slut och den nya början i Guds rike som vi tror på. Det enda som skrämmer oss är det lidande och den nöd som Jesus beskriver lite tidigare i detta sitt tal om tidens slut och hans andra tilkommelse. Men det intressanta i sammanhanget är att den bild vi tog till oss ur texten handlar om något mycket angenämt, nämligen att vintern skall ta slut, att sommaren är här. Om vi gör det tanke-experimentet att vårt liv här på jorden är att jämföras med ett liv i en normal Helsingforsvinter; slask på gatorna -0 grader i luften och 10-15 sekundmeter sydvästlig vind som piskar in de iskalla regnbyarna i vår nacke. Då är det inte så svårt att längta till sommaren, då är inte framtidsutsikterna speciellt dåliga. Då är inte dessa tecken på tidens slut enbart fyllda med skräck. I flera engelska översättningar lyder dessutom översättningen om sommaren på så sätt att "då vet ni att skörden är nära". Skörden är nära, d.v.s. den tid då människor söker Gud på ett helt nytt sätt, när skörden är nära är det som den tid när på 300-talet i Alexandria när man inte kunde gå till barberaren utan att ställas inför frågan om hur man lever ett heligt liv. Man kunde inte köpa ett bröd på torget utan att konfronteras med frågan om Jesu sanna gudom och sanna mänsklighet, som Peter Halldorf uttrycker det i en av sina böcker. Sommaren, skörden, Jesu andra tillkommelse är nära när vi ser tecknen.När och framförallt hur kan vi vara säkra på att det vi ser är rätt? Hur kan vi vara säkra på att de tecken vi ser är de rätta? 2) Vaksamhet blir då den andra punkten. Vaksamhet som ett sätt att leva, som en del av den kristna personligheten. Inte den form av teckentyderi som åtminstone jag i min barndom och ungdom erfor. Den form av historisk tolkning som ständigt letade bibliska ledtrådar för varje händelse i samtiden och ur historien för att fastställa nånsorts adventskalender för Jesu andra tillkommelse, med Domedagen som lucka 24 eller 25, kanske ännu hellre. Nej som en tjuv om natten, när alla säger "Det är lugnt" då skall människosonen komma. Vi kan inte veta när han SKALL komma, det viktiga är inte att försöka fastställa det, vi uppmanas t.o.m. att låta bli allt sånt. Bara Fadern i himmelen vet den dagen. MEN vi kan vara på vår vakt så att vi ser, förstår vad vi ser och vet vad det vi förstår betyder DÅ Jesus kommer på himmelens skyar. Vi uppmanas till ett stadium av vaksamhet, men samtidigt inget passivt väntande. Om än jorden går under i morgon så skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag. Vaksamhet är den andra viktiga saken Jesus undervisar oss om i förhållande till hans andra tillkommelse. Hur skall vi då erhålla, förvärva den dygden, vaksamheten? Vilka vägar finns för oss jäktade City-människor? 3) Den tredje iakttagelsen vi gör finns i de verser som ofta lämnas bort i texturvalet. De små verserna som bara tycks finnas med som en liten miljöbeskrivning. [37] Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. [38] Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom. Varje kväll gick han ut till Olivberget, med eller utan lärjungar vet vi inte. Men vi vet att han hade en vän med resurser som gav honom tillgång till sin trädgård på det finaste stället i hela Jerusalem med omnejd. En reträttplats där Jesus alldeles säkert tillbringade mången natt i bön till sin Fader i himmelen, inte bara natten i Getsemane, utan många, många fler. Det var den omistliga relation till sin Far som var själva drivkraften, syret i Jesu liv och verk. Men okej, han var Guds son vi är bara vanliga människor med jobb, familj och barn och allt möjligt, vi kan inte leva som Jesus levde, det är ett orimligt krav. Ja alldeles det är ett orimligt krav, och Jesus ställer inte det kravet, han säger bara att vi skall vara vaksamma på vårt liv så att vi inte snärjs in i alltför många världsliga omsorger. Och omvänt; är vi insnärjda i alltför många världsliga omsorger tappar vi vaksamheten. Den inre vaksamheten behöver vi hjälp med att upprätthålla. En hjälp som utvalda män och kvinnor vilka vigt sina liv till bön och stillhet kan ge oss. Därför är det så viktigt att det i församlingen finns de som inte låter sig snärjas i mångt och mycket av det jordiska. Ofta hittar vi de människorna snarare i kategorin + 65 år än i den motsatta. Men ålder i sig är inget som varken utsätter för eller vaccinerar människan mot omsorg om det jordiska, Ingalunda. Det finns väldigt upptagna 70-75 åringar i våra församlingar likaväl som det finns 25-åringar med hela sin själ och hela sitt hjärta vänt mot det himmelska. Men det viktiga är att vi inser att vår församling liksom ingen församling har råd att mista de andliga fäderna och mödrarna utan att ersätta dem. Även om vi tror att de fortfarande ber för oss i den himmel där de nu finns behöver vi hålla bönens lampa brinnande också här. Vaksamhet och andlig urskillning vinns inte med enkla medel, men vi bör identifiera och uppmuntra de mänskor som vill och kan odla de kvaliteterna i sina liv. Må Herren välsigna sitt ord på våra hjärtan. Amen