Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

“Döden och livet”

Fil 1:21-26

Predikan i Betel 30.9.2001 av Sam Pettersson

Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning - [22] såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. [23] Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. [24] Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, [25] det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. [26] Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus.

"Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans" Förra söndagen bar vi fram lilla Beni till Gud på våra böner, och idag bär vi fram tant Svea som några timmar innan barnvälsignelsen hade flyttat till Guds himmel. Så lever döden och livet tätt ihoptvinnande som ett rep sida vid sida. Ibland är det svårt att skilja dem åt, därför är det inte bara ambulanspersonal och akutläkare som ofta konfronteras med döden, vilka får det psykiskt väldigt tungt, utan det är också så för många förlossningsläkare, barnmorskor och BB-personal. Att konfronteras med dessa övergångstillstånd mellan döden och livet är att vara det stora mysteriet människan så nära, så nära. Sorgen och glädjen de vandra tillsammans.

"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning" Tänk om det kunde vara så för oss ibland. Vi känner säkert dem som vid hög ålder inget annat längtat efter än att få "flytta hem till Herren" som det heter. Men för många av oss mitt i livet, eller som för Paulus med en hög och helig kallelse att vinna hela världen för Kristus inom sin livstid, verkar ju detta påstående närmast absurt. Paulus kan ju inte gärna vara riktigt sann i detta? Han skarvar nog i lite i alla fall! Hur skulle han den store profeten och aposteln kunna vara trogen sin kallelse och samtidigt önska att han finge sluta sina dagar för att vara hos Gud? Han uttrycker sig som om det verkligen fanns ett val, , för då vet jag inte vad jag skall välja. [23] Jag slits åt båda hållen: Det står väl ändå inte i Pauli makt att göra något åt den saken. Nej, det gör det inte. Ingen av oss kan välja vår stund, det är inte ens säkert att Gud gör det. Om Gud är den som också står för döden, blir inkonsekvensen för stor för mig. I Jesus Kristus är dödens makt bruten, men den fysiska döden är ännu konsekvensen av att vi lever i en fallen värld. Vi lever i detta "redan - men - ännu - inte". Men Paulus säger såhär i alla fall "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning". Första halvan kan vi hålla med om, men hade han ingen familj, hade han inga föräldrar, vänner, avhållna bröder - fysiskt såväl som i tron? Jo det hade han helt säkert, så vad kan vi hitta för rimlig uttolkning på hans ord.

När Paulus skriver detta sitter han i fängelse, och hans liv och framtid är i högsta grad oviss. Det är således med kniven på strupen som han skriver detta. Och om vi skärskådar hans liv i retrospektiv ser vi några förhållanden som gör det möjligt att förstå vad han talar om.

För Paulus är Kristus början av livet. I mötet på Damaskusvägen börjar livet för Paulus. Det finns ju denhär vitsen om när livet börjar... Men för Paulus och egentligen för oss alla börjar livet när vi möter den korsfäste som uppstått. Våra liv börjar i.o.m. Kristus, våra liv börjar med ett kors
För Paulus är Kristus det kontinuerliga livet. Efter kallelsen på Damaskusvägen hade inte en dag gått utan att Paulus varit i kontinuerlig kontakt med Kristus. Kristus var själva luften Paulus andades
För Paulus var Kristus, inte minst i skrivande stund slutet på livet, hos Honom skulle en dag Paulus få vila ut efter alla vedermödor på jorden
Men samtidigt, för det fjärde var Kristus inspirationen, styrkan men också själva belöningen för det uppdrag Paulus fått av Herren själv. Att bli en Kristi apostel, evangelisten till hedningarna. Kristus var verkligen uppdraget personifierat - att föra Kristus ut till världen.

Därför är inte denhär texten "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning" enbart en heroisk dikt över den störste av apostlar, utan det är det ethos, den grund utifrån vilken vi alla har att arbeta och verka. Inte som apostlar över hela världen kanske, men med den gåva Gud har gett oss, till den uppgift som Gud har sänt oss, inte mindre motiverade än vad Paulus var, utan skryt eller högmod, troget tjänande vår Herre. Där vi får komma ihåg att motsatsen till tro inte är tvivel utan olydnad, ohörsamhet, att inte vilja lyssna, att inte vilja lyda. Ett tjänande i öppenhet, där vår svaghet inte är Guds största problem med oss, utan detta att vi gör och kan så mycket utan honom Vi låter Paulus fortsätta ur

2 Kor 4:7-11 Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. [8] Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, [9] förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. [10] Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. [11] Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp.

Må Herren Jesus vara oss nådiga så vi i våra liv övar oss i att dö bort från oss själva för att Jesu liv skall bli synligt i våra dödliga kroppar

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*
	“Döden och livet” Fil 1:21-26
	Predikan i Betel 30.9.2001 av Sam Pettersson
	Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning - [22] såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. [23] Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. [24] Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, [25] det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. [26] Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus. "Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans" Förra söndagen bar vi fram lilla Beni till Gud på våra böner, och idag bär vi fram tant Svea som några timmar innan barnvälsignelsen hade flyttat till Guds himmel. Så lever döden och livet tätt ihoptvinnande som ett rep sida vid sida. Ibland är det svårt att skilja dem åt, därför är det inte bara ambulanspersonal och akutläkare som ofta konfronteras med döden, vilka får det psykiskt väldigt tungt, utan det är också så för många förlossningsläkare, barnmorskor och BB-personal. Att konfronteras med dessa övergångstillstånd mellan döden och livet är att vara det stora mysteriet människan så nära, så nära. Sorgen och glädjen de vandra tillsammans. "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning" Tänk om det kunde vara så för oss ibland. Vi känner säkert dem som vid hög ålder inget annat längtat efter än att få "flytta hem till Herren" som det heter. Men för många av oss mitt i livet, eller som för Paulus med en hög och helig kallelse att vinna hela världen för Kristus inom sin livstid, verkar ju detta påstående närmast absurt. Paulus kan ju inte gärna vara riktigt sann i detta? Han skarvar nog i lite i alla fall! Hur skulle han den store profeten och aposteln kunna vara trogen sin kallelse och samtidigt önska att han finge sluta sina dagar för att vara hos Gud? Han uttrycker sig som om det verkligen fanns ett val, , för då vet jag inte vad jag skall välja. [23] Jag slits åt båda hållen: Det står väl ändå inte i Pauli makt att göra något åt den saken. Nej, det gör det inte. Ingen av oss kan välja vår stund, det är inte ens säkert att Gud gör det. Om Gud är den som också står för döden, blir inkonsekvensen för stor för mig. I Jesus Kristus är dödens makt bruten, men den fysiska döden är ännu konsekvensen av att vi lever i en fallen värld. Vi lever i detta "redan - men - ännu - inte". Men Paulus säger såhär i alla fall "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning". Första halvan kan vi hålla med om, men hade han ingen familj, hade han inga föräldrar, vänner, avhållna bröder - fysiskt såväl som i tron? Jo det hade han helt säkert, så vad kan vi hitta för rimlig uttolkning på hans ord. När Paulus skriver detta sitter han i fängelse, och hans liv och framtid är i högsta grad oviss. Det är således med kniven på strupen som han skriver detta. Och om vi skärskådar hans liv i retrospektiv ser vi några förhållanden som gör det möjligt att förstå vad han talar om. För Paulus är Kristus början av livet. I mötet på Damaskusvägen börjar livet för Paulus. Det finns ju denhär vitsen om när livet börjar... Men för Paulus och egentligen för oss alla börjar livet när vi möter den korsfäste som uppstått. Våra liv börjar i.o.m. Kristus, våra liv börjar med ett kors För Paulus är Kristus det kontinuerliga livet. Efter kallelsen på Damaskusvägen hade inte en dag gått utan att Paulus varit i kontinuerlig kontakt med Kristus. Kristus var själva luften Paulus andades För Paulus var Kristus, inte minst i skrivande stund slutet på livet, hos Honom skulle en dag Paulus få vila ut efter alla vedermödor på jorden Men samtidigt, för det fjärde var Kristus inspirationen, styrkan men också själva belöningen för det uppdrag Paulus fått av Herren själv. Att bli en Kristi apostel, evangelisten till hedningarna. Kristus var verkligen uppdraget personifierat - att föra Kristus ut till världen. Därför är inte denhär texten "Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning" enbart en heroisk dikt över den störste av apostlar, utan det är det ethos, den grund utifrån vilken vi alla har att arbeta och verka. Inte som apostlar över hela världen kanske, men med den gåva Gud har gett oss, till den uppgift som Gud har sänt oss, inte mindre motiverade än vad Paulus var, utan skryt eller högmod, troget tjänande vår Herre. Där vi får komma ihåg att motsatsen till tro inte är tvivel utan olydnad, ohörsamhet, att inte vilja lyssna, att inte vilja lyda. Ett tjänande i öppenhet, där vår svaghet inte är Guds största problem med oss, utan detta att vi gör och kan så mycket utan honom Vi låter Paulus fortsätta ur 2 Kor 4:7-11 Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. [8] Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, [9] förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. [10] Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. [11] Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. Må Herren Jesus vara oss nådiga så vi i våra liv övar oss i att dö bort från oss själva för att Jesu liv skall bli synligt i våra dödliga kroppar