Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

“Det rena hjärtat ”

Jesaja 5:1-7

Predikan i Betel 26.8.2001 av Sam Pettersson

Varför får man en känsla av att vi alltid borde leva med ett litet dåligt samvete för att vara riktigt okej som kristna? Det finns alltid någon nöd som vi borde känna mer för eller någon sak som vi borde brinna för. Vi räcker ju aldrig till!

Tack och lov för att det är på det viset, för tänk om det fanns någon som var utan synd. Tänk vilken tennisarmbåge den skulle få av allt berättigat stenkastande! Det är ju detta som är så svårt med nåden, därför att “det saliga bytet” d.v.s. att Jesus Kristus tar emot alla våra tillkortakommanden, alla våra misslyckanden, alla våra omedvetna liksom medvetna synder, allt i vår personlighet som vi liksom Paulus helst inte vill, men som vi ändå gör om och om igen, vi gör människor illa på sätt eller annat, vi brister i ansvar, vi brister i omsorg. Allt detta tar Jesus Kristus emot och ger oss en mänskovärdighet som inte bygger på meriter utan som bygger på nåd! Det är alldeles för stort och för ofattbart.

Vi bär många gånger i onödan ett litet molande ont samvete, dels p.g.a. det protestantiska arvet kallat “nåden allena.“ Men också genom den juridiska uppfattningen om brott och straff. Vi var brottslingarna men Jesus utverkade frikännande i rätten genom sin ställföreträdande död på korset. “Brott och straff” och “nåden allena” blir svåra att få att gå ihop utan ett litet dåligt samvete. Dåligt samvete blir svårt att gå ihop med det befriande evangelium som Jesus vill förmedla till oss genom sitt liv.

Vad göra? Kanske det finns ett tredje synsätt som kan komplettera “Brott och staff” och “Nåden allena”. Kanske vi kan ta evangelisten Johannes sätt att beskriva evengeliet som dessa motsatspar ljus – mörker, förgängligt – evigt, gott – ont och död – liv. Där befrielsen och nåden i att tillhöra Jesus Kristus beskrivs som att vi har övergått från död till liv. Vi lever inte ett liv som för till döden och som producerar död och förgänglighet utan vi lecer ett liv som för till livet och som producerar evigtsvärden, inte förgänglighet.

Ett liv som levs med en ibland klart flammande låga och ibland med en svagt tynande veke, men som trots allt leds av ett inre ljus, ett liv där vi har inriktningen klar och där vi hela tiden övar oss i att leva som ljusets barn, där den kristna gemenskapen bär oss, där andliga fäder och mödrar (nulevande eller ur historien) är vårt stöd. Där vi inte är utlämnade till en individuell religion som styrs av hur jag känner mig, eller en religion som styrs av andras normer för hur man skall känna, och uppleva. En kristendom som inte lever i det öppna landskap som har vida horisonter och en hög himmel kommer inte att kunna bestå provet i den tid som är och som kommer.

Därför är det viktigare än någonsin att vi stavar på vår läxa från hela bibeln om och om igen. Människan är en avbild av Gud – en person bestående av ande, själ och kropp. Evangelium är ett evangelium för ande, själ och kropp. Ett befriande evangelium som ger oss redskapen att klara av detta vackra men svåra: att vara människa. Därför blir inte slutet så förödande som Jesaja beskriver i sin profetia. Vingården – Guds skapelse - skall inte förstöras och skövlas i slutändan, därför att Gud själv har försonat världen med sig. Han skall göra allting nytt, och de som kämpat en, till synes, ojämn kamp mot det destruktiva i tillvaron skall en gång få se sig vara på vinnarsidan, inte av egen kraft utan genom nåden. Allt är bara nåd. Det är en nåd att som en liten skolpojk få säga ”Ja, jag vill följa Jesus” att småningom förstå att jag är buren av en makt och en nåd så förunderlig att man inte kan beskriva den, att bit för bit kunna inse att jag kan göra så lite i egen kraft gentemot vad allt som vill splittra, fördärva och förgöra kan, men när jag gör det lilla jag kan med glatt hjärta och med barnslig tillit till Gud då kan under ske. Med Gud blir inte det molande samvetet det sista intrycket, utan glädjen över det lilla jag kan göra för rättvisa, fred och frihet överväger. Glädjen och tacksamheten att Gud har funnit mig värdig att bli hans tjänare överväger. Ni kan alla historien om de tre byggnadsarbetarna som byggde en medeltida katedral…Det vi gör när vi bl.a. konsumerar vettigt och med eftertanke är att vi är med och bygger ett rättvisare samhälle, att vi är en del av en liten ström som växer till dag för dag. En ström som ibland visar sig på de mest oväntade ställen. Vi är med och arbetar, spik efter spik, tegelsten på tegelsten på det osynliga bygge som engång skall vara det enda som finns kvar av denna underbara och fruktansvärda värld. Gudsriket kommer inte fast hur mycket kaffe vi dricker eller hur många traktat vi delar ut eller hur många folk vi når med evangeliet. Guds rike tar gestalt osynligt i oss om och om igen när vi kommer till Honom som sade; ”Kom till mig ni som är trötta och tyngda av bördor. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt” Och en dag, kanske en dag som denna, kommer Guds rike att ta synlig gestalt – det blir nåt att se det! Må Herren Jesus visa oss vår väg och göra oss villiga att vandra den.

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*
	“Det rena hjärtat ”
	Jesaja 5:1-7 Predikan i Betel 26.8.2001 av Sam Pettersson
	Varför får man en känsla av att vi alltid borde leva med ett litet dåligt samvete för att vara riktigt okej som kristna? Det finns alltid någon nöd som vi borde känna mer för eller någon sak som vi borde brinna för. Vi räcker ju aldrig till! Tack och lov för att det är på det viset, för tänk om det fanns någon som var utan synd. Tänk vilken tennisarmbåge den skulle få av allt berättigat stenkastande! Det är ju detta som är så svårt med nåden, därför att “det saliga bytet” d.v.s. att Jesus Kristus tar emot alla våra tillkortakommanden, alla våra misslyckanden, alla våra omedvetna liksom medvetna synder, allt i vår personlighet som vi liksom Paulus helst inte vill, men som vi ändå gör om och om igen, vi gör människor illa på sätt eller annat, vi brister i ansvar, vi brister i omsorg. Allt detta tar Jesus Kristus emot och ger oss en mänskovärdighet som inte bygger på meriter utan som bygger på nåd! Det är alldeles för stort och för ofattbart. Vi bär många gånger i onödan ett litet molande ont samvete, dels p.g.a. det protestantiska arvet kallat “nåden allena.“ Men också genom den juridiska uppfattningen om brott och straff. Vi var brottslingarna men Jesus utverkade frikännande i rätten genom sin ställföreträdande död på korset. “Brott och straff” och “nåden allena” blir svåra att få att gå ihop utan ett litet dåligt samvete. Dåligt samvete blir svårt att gå ihop med det befriande evangelium som Jesus vill förmedla till oss genom sitt liv. Vad göra? Kanske det finns ett tredje synsätt som kan komplettera “Brott och staff” och “Nåden allena”. Kanske vi kan ta evangelisten Johannes sätt att beskriva evengeliet som dessa motsatspar ljus – mörker, förgängligt – evigt, gott – ont och död – liv. Där befrielsen och nåden i att tillhöra Jesus Kristus beskrivs som att vi har övergått från död till liv. Vi lever inte ett liv som för till döden och som producerar död och förgänglighet utan vi lecer ett liv som för till livet och som producerar evigtsvärden, inte förgänglighet. Ett liv som levs med en ibland klart flammande låga och ibland med en svagt tynande veke, men som trots allt leds av ett inre ljus, ett liv där vi har inriktningen klar och där vi hela tiden övar oss i att leva som ljusets barn, där den kristna gemenskapen bär oss, där andliga fäder och mödrar (nulevande eller ur historien) är vårt stöd. Där vi inte är utlämnade till en individuell religion som styrs av hur jag känner mig, eller en religion som styrs av andras normer för hur man skall känna, och uppleva. En kristendom som inte lever i det öppna landskap som har vida horisonter och en hög himmel kommer inte att kunna bestå provet i den tid som är och som kommer. Därför är det viktigare än någonsin att vi stavar på vår läxa från hela bibeln om och om igen. Människan är en avbild av Gud – en person bestående av ande, själ och kropp. Evangelium är ett evangelium för ande, själ och kropp. Ett befriande evangelium som ger oss redskapen att klara av detta vackra men svåra: att vara människa. Därför blir inte slutet så förödande som Jesaja beskriver i sin profetia. Vingården – Guds skapelse - skall inte förstöras och skövlas i slutändan, därför att Gud själv har försonat världen med sig. Han skall göra allting nytt, och de som kämpat en, till synes, ojämn kamp mot det destruktiva i tillvaron skall en gång få se sig vara på vinnarsidan, inte av egen kraft utan genom nåden. Allt är bara nåd. Det är en nåd att som en liten skolpojk få säga ”Ja, jag vill följa Jesus” att småningom förstå att jag är buren av en makt och en nåd så förunderlig att man inte kan beskriva den, att bit för bit kunna inse att jag kan göra så lite i egen kraft gentemot vad allt som vill splittra, fördärva och förgöra kan, men när jag gör det lilla jag kan med glatt hjärta och med barnslig tillit till Gud då kan under ske. Med Gud blir inte det molande samvetet det sista intrycket, utan glädjen över det lilla jag kan göra för rättvisa, fred och frihet överväger. Glädjen och tacksamheten att Gud har funnit mig värdig att bli hans tjänare överväger. Ni kan alla historien om de tre byggnadsarbetarna som byggde en medeltida katedral…Det vi gör när vi bl.a. konsumerar vettigt och med eftertanke är att vi är med och bygger ett rättvisare samhälle, att vi är en del av en liten ström som växer till dag för dag. En ström som ibland visar sig på de mest oväntade ställen. Vi är med och arbetar, spik efter spik, tegelsten på tegelsten på det osynliga bygge som engång skall vara det enda som finns kvar av denna underbara och fruktansvärda värld. Gudsriket kommer inte fast hur mycket kaffe vi dricker eller hur många traktat vi delar ut eller hur många folk vi når med evangeliet. Guds rike tar gestalt osynligt i oss om och om igen när vi kommer till Honom som sade; ”Kom till mig ni som är trötta och tyngda av bördor. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt” Och en dag, kanske en dag som denna, kommer Guds rike att ta synlig gestalt – det blir nåt att se det! Må Herren Jesus visa oss vår väg och göra oss villiga att vandra den.