Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

“Lärjungaskapets frihet”

1Tim 1:12-17

Predikan i Betel 5:e söndagen efter Trefaldighet av Sam Pettersson

Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, [13] mig som förut var en hädare och hänsynslös förföljare. Men jag mötte förbarmande därför att jag handlade i okunnighet, i min otro. [14] Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Kristus Jesus. [15] Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare – och bland dem är jag den störste. [16] Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. [17] Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden – hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen.
“Urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv”.
Fri att följa, fri att föras, fri att fostras. Vad Paulus talar om i sitt brev till sin unge vän och sedermera kollega Timoteus är just detta – att befrias till ett liv I KRISTUS inte till att leva ett liv FÖR KRISTUS. Inte med Gud som vår store arbetsgivare utan med Gud som vår far. För det är ju så vi ber Vår Fader som är i himmelen – inte Vår Chef som är i himmelen!
När Jesus från Nasaret gick längs Genesarets strand och kallade de första lärjungarna som var fiskare. Och för mig som fritidsfiskare låter det underbart – de var fiskare! Men det som följer efter det konstaterandet blir med ens obehagligt. Efter att Jesus sagt sitt “Kom!” står det att “de lämnade allt och följde honom”. Nej! Det vill jag ju inte – jag vill inte lämna någonting, jag vill ha allting kvar OCH dessutom Jesus. Det var alltså till en ny frihet som Jesus kallade sina lärjungar, liksom han kallade Paulus. En frihet som radikalt bröt mot alla konventioner och system. En frihet som det tog tre år av intensiv gemenskap mellan Jesus och hans lärjungar innan de var klara för “take off” – uppbrott. Likaså vistades Paulus i tre år efter kallelsen på Damaskusvägen i ensamhet och stillhet innan hans oerhörda bana skickade ut honom i hela den då kända världen.
Dethär är inget som är förbehållet några enstaka. Jesu kallelse till lärjungaskap gäller alla som bekänner honom som Herre och Frälsare. Denna frihet är Guds mening med våra liv. Detta liv i efterföljd är enda vägen till ett gott liv och till ett meningsfullt liv och till ett sant mänskligt liv. Det gäller inte bara för pastorer, ledare, församlingsäldsten eller speciellt utvalda, utan kallelsen gäller alla, men uppgifterna den tjänst vi utför – vår gudstjänst – är olika för olika människor. Vårt liv och vår längtan är en enda - att följa Jesus.
Hur skall vi då få tillbaka vår barnsliga övertygelse om att det faktiskt går att följa Jesus och göra som han gjorde också i det genommaterialistiska Finland? Jo genom att som Paulus och lärjungarna och tusentals andra genom tiderna – följa ett exempel. Och genom den ödmjukhet som Paulus alltid visar och genom den förvissning om Jesu eviga tålamod som Paulus talar om i romarbrevet. I dessa några verser framhåller han det inte mindre än tre gånger:
han fann mig värd förtroende... Men jag mötte förbarmande... Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare – och bland dem är jag den störste. [16] Men jag mötte förbarmande...
Allt för att bevisa för hela den då kända världen som för oss att Kristi tålamod, den Helige Andes vilja till förändring av vårt liv, befrielsen från ALLT som kan binda oss aldrig tar slut. Men vi är inte bundna, vi kan fritt utöva vår tro, vi kan fritt samlas, vi har en ny religionsfrihetslagstiftning snart osv. Låter inte det resonemanget bekant på något sätt? Joo, var det inte Abrahams barn fariséerna som sa så i polemik med Jesus. “Den sonen gör fri han är verkligen fri”. Fri att följa, fri att föras, fri att fostras.
Vi fick en fri vilja av Gud när han skapade oss, för Gud ville inte ha lydiga kreatur som ärade honom, han ville ha människor som var honom lika, som i gemenskapen med varandra, som i gemenskapen med hela skapelsen, kan se upp i en stjärnklar rymd, eller i en nordiskt ljus sommarnatt och i förstummad förundran och av fri vilja utbrista sitt Helig, helig, helig är Herren Sebaot. Vi fick en fri vilja som tyvärr ormen perverterade, som vändes inåt till en i grunden självisk vilja, en böjelse till att dyrka mig själv istället för att med hela vår varelse ära, älska och dyrka vår Skapare.
Jesus säger “Kom, följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”. Verket är hans lika som gud gjorde männiksor till sin avbild gör Jesus oss till sina avbilder. Men på ett villkor. Att vi kommer till honom. Att vi lämnar allt för att vinna allt. Liksom Abraham fick löftet och sin son Isak tillbaka bara när han var beredd att följa Gud in i döden, sin egen död som folk och som stam, likadant blir allting vårt bara i det ögonblick vi är beredda att lämna allt och följa honom. Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. [17] Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden – hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen.

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*
	“Lärjungaskapets frihet”
	1Tim 1:12-17 Predikan i Betel 5:e söndagen efter Trefaldighet av Sam Pettersson
	Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, [13] mig som förut var en hädare och hänsynslös förföljare. Men jag mötte förbarmande därför att jag handlade i okunnighet, i min otro. [14] Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Kristus Jesus. [15] Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare – och bland dem är jag den störste. [16] Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. [17] Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden – hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen. “Urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv”. Fri att följa, fri att föras, fri att fostras. Vad Paulus talar om i sitt brev till sin unge vän och sedermera kollega Timoteus är just detta – att befrias till ett liv I KRISTUS inte till att leva ett liv FÖR KRISTUS. Inte med Gud som vår store arbetsgivare utan med Gud som vår far. För det är ju så vi ber Vår Fader som är i himmelen – inte Vår Chef som är i himmelen! När Jesus från Nasaret gick längs Genesarets strand och kallade de första lärjungarna som var fiskare. Och för mig som fritidsfiskare låter det underbart – de var fiskare! Men det som följer efter det konstaterandet blir med ens obehagligt. Efter att Jesus sagt sitt “Kom!” står det att “de lämnade allt och följde honom”. Nej! Det vill jag ju inte – jag vill inte lämna någonting, jag vill ha allting kvar OCH dessutom Jesus. Det var alltså till en ny frihet som Jesus kallade sina lärjungar, liksom han kallade Paulus. En frihet som radikalt bröt mot alla konventioner och system. En frihet som det tog tre år av intensiv gemenskap mellan Jesus och hans lärjungar innan de var klara för “take off” – uppbrott. Likaså vistades Paulus i tre år efter kallelsen på Damaskusvägen i ensamhet och stillhet innan hans oerhörda bana skickade ut honom i hela den då kända världen. Dethär är inget som är förbehållet några enstaka. Jesu kallelse till lärjungaskap gäller alla som bekänner honom som Herre och Frälsare. Denna frihet är Guds mening med våra liv. Detta liv i efterföljd är enda vägen till ett gott liv och till ett meningsfullt liv och till ett sant mänskligt liv. Det gäller inte bara för pastorer, ledare, församlingsäldsten eller speciellt utvalda, utan kallelsen gäller alla, men uppgifterna den tjänst vi utför – vår gudstjänst – är olika för olika människor. Vårt liv och vår längtan är en enda - att följa Jesus. Hur skall vi då få tillbaka vår barnsliga övertygelse om att det faktiskt går att följa Jesus och göra som han gjorde också i det genommaterialistiska Finland? Jo genom att som Paulus och lärjungarna och tusentals andra genom tiderna – följa ett exempel. Och genom den ödmjukhet som Paulus alltid visar och genom den förvissning om Jesu eviga tålamod som Paulus talar om i romarbrevet. I dessa några verser framhåller han det inte mindre än tre gånger: han fann mig värd förtroende... Men jag mötte förbarmande... Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare – och bland dem är jag den störste. [16] Men jag mötte förbarmande... Allt för att bevisa för hela den då kända världen som för oss att Kristi tålamod, den Helige Andes vilja till förändring av vårt liv, befrielsen från ALLT som kan binda oss aldrig tar slut. Men vi är inte bundna, vi kan fritt utöva vår tro, vi kan fritt samlas, vi har en ny religionsfrihetslagstiftning snart osv. Låter inte det resonemanget bekant på något sätt? Joo, var det inte Abrahams barn fariséerna som sa så i polemik med Jesus. “Den sonen gör fri han är verkligen fri”. Fri att följa, fri att föras, fri att fostras. Vi fick en fri vilja av Gud när han skapade oss, för Gud ville inte ha lydiga kreatur som ärade honom, han ville ha människor som var honom lika, som i gemenskapen med varandra, som i gemenskapen med hela skapelsen, kan se upp i en stjärnklar rymd, eller i en nordiskt ljus sommarnatt och i förstummad förundran och av fri vilja utbrista sitt Helig, helig, helig är Herren Sebaot. Vi fick en fri vilja som tyvärr ormen perverterade, som vändes inåt till en i grunden självisk vilja, en böjelse till att dyrka mig själv istället för att med hela vår varelse ära, älska och dyrka vår Skapare. Jesus säger “Kom, följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”. Verket är hans lika som gud gjorde männiksor till sin avbild gör Jesus oss till sina avbilder. Men på ett villkor. Att vi kommer till honom. Att vi lämnar allt för att vinna allt. Liksom Abraham fick löftet och sin son Isak tillbaka bara när han var beredd att följa Gud in i döden, sin egen död som folk och som stam, likadant blir allting vårt bara i det ögonblick vi är beredda att lämna allt och följa honom. Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. [17] Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden – hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen.