Verbum Divini

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

“Den kärleksfulle Fadern”

Luk 15:11-32

Predikan i Betel 3:e söndagen efter Trefaldighet av Sam Pettersson

Ni känner kanske alla väl till hur absurd denhär berättelsen var för Jesu åhörare. Hur oerhört fräck och ouppfostrad den yngre sonen var som ens täcktes komma på att kräva ut sitt arv i förskott och hur fadern fullständigt skämde ut sig och förnedrade sig själv i att ge honom arvet. Ni kanske också känner till hur ovärdigt fadern betedde sig när sonen kom hem, hur han övergav alla konventioner och lät sina känslor föra iväg med sig något alldeles oerhört, och hur han slutligen gör det helt klart för alla att han förlorat förståndet totalt genom att återuppta sin son i familjekretsen och dessutom slakta den gödda kalven – bröllopsmåltiden – för denne slarvers skull som rätteligen borde få ett kok stryk och sova på stallgolvet nån vecka eller två.

Så irrationellt som den älskande fadern, så älskade Gud världen att han slaktade inte bara den gödda kalven utan att han gav den sin ende son, inte bara den yngre, utan den ende han hade. Dethär är vad vi lär oss om denhär berättelsen i ssk. Men om vi identifierar oss med de andra rollfigurerna utom fadern, d.v.s. de två sönerna får berättelsen nya perspektiv. Jes 44:21-22 Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har danat dig, ja, du är min tjänare, Israel, du blir inte glömd av mig. Jag utplånar dina överträdelser som ett moln och dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag frälser dig.

Vad är i texten av Jesaja grunden till Guds frälsning? Jo, just detta att han har skapat oss till sig. Han har skapat oss som sin tillhörighet, sina barn.

Därför innehåller profetordet från Jesaja just den impuls som den helige Ande ger oss Vänd om till mig, ty jag frälser dig. Eller får du såna impulser överhuvudtaget längre? Den yngre sonen grips av denna insikt, det står. Luk 15:16-18 Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. [17] Då kom han till besinning och tänkte: 'Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. [18] Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.

Den Helige Ande som också ledde Johannes Döparen i öknen till att predika sitt radikala omvändelsebudskap, leder den yngre sonen tillbaka till sin far. Han kom till besinning, står det. Han kom till besinning och bekände sin synd, han fick syndamedvetande, den Helige Ande överbevisar oss om synd så att vi kan omvända oss. Den nåd som den yngre sonen fick uppleva när han besinnade sig och omvände sig den nåden irriterade den äldre sonen allt enligt profeten Jesaja

Jes 65:1-2 Jag har låtit mig bli uppenbar för dem som inte frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag. [2] Hela dagen har jag räckt ut mina händer till ett motsträvigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, när de följer sina egna tankar.

Så bekräftar ordet sig självt gång på gång. Vem är det som sist och slutligen får problem med att syndare omvänder sig? Jo de som lever ett självrättfärdigt liv, som ingen omvändelse tror sig behöva. Och vem är det som är blind? Jo de som tror att de ser. De som tror att de ser men som i själva verket bara ser sin egen rättfärdighet, sin egen bekvämlighet, sin egen position och sina egna tankar. ... ett motsträvigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, när de följer sina egna tankar.

Hur många förlorade söner och döttrar har kommit till besinning, men inte vågat gå hem till fadershuset eftersom de nogsamt fått veta av de äldre sönerna och döttrarna att de inte längre är värda att kallas söner och döttrar. Kanske inte uttryckligen, men nog så tydligt genom fördömande attityder, isolering och kyla. Hur många söner och döttrar har tappat tron på den älskande fadern, inte för att han skulle ha svikit eller ändrat sin kärleksfulla inställning, utan därför att de äldre sönerna och döttrarna nogsamt har tagit faderns plats och reglerat hans nådes yttringar, med att ställa upp andra krav för att få delta i festmåltiden än detta att komma till besinning.

Vänner, det finns ingen av oss som i sig själv är värdig att komma inför Gud och ta emot hans nåd. Men i Kristus, i.o.m. att vi tagit emot honom, , i.o.m. att vi kom till besinning, vi omvände oss från ett liv där vi följde våra egna tankar till ett liv där vi vill, om än med klent resultat, följa Guds tankar och vägar; i.o.m. att vi har dött och uppstått med honom i dopet säger Gud Fadern: “Min son, min dotter, var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.' Och festen började.

Jesus Kristus själv inbjuder alla som kommit till besinning till sitt bord. Jesus säger: “Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldrig nånsin hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort.”

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*
	“Den kärleksfulle Fadern”
	Luk 15:11-32 Predikan i Betel 3:e söndagen efter Trefaldighet av Sam Pettersson
	Ni känner kanske alla väl till hur absurd denhär berättelsen var för Jesu åhörare. Hur oerhört fräck och ouppfostrad den yngre sonen var som ens täcktes komma på att kräva ut sitt arv i förskott och hur fadern fullständigt skämde ut sig och förnedrade sig själv i att ge honom arvet. Ni kanske också känner till hur ovärdigt fadern betedde sig när sonen kom hem, hur han övergav alla konventioner och lät sina känslor föra iväg med sig något alldeles oerhört, och hur han slutligen gör det helt klart för alla att han förlorat förståndet totalt genom att återuppta sin son i familjekretsen och dessutom slakta den gödda kalven – bröllopsmåltiden – för denne slarvers skull som rätteligen borde få ett kok stryk och sova på stallgolvet nån vecka eller två. Så irrationellt som den älskande fadern, så älskade Gud världen att han slaktade inte bara den gödda kalven utan att han gav den sin ende son, inte bara den yngre, utan den ende han hade. Dethär är vad vi lär oss om denhär berättelsen i ssk. Men om vi identifierar oss med de andra rollfigurerna utom fadern, d.v.s. de två sönerna får berättelsen nya perspektiv. Jes 44:21-22 Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har danat dig, ja, du är min tjänare, Israel, du blir inte glömd av mig. Jag utplånar dina överträdelser som ett moln och dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag frälser dig. Vad är i texten av Jesaja grunden till Guds frälsning? Jo, just detta att han har skapat oss till sig. Han har skapat oss som sin tillhörighet, sina barn. Därför innehåller profetordet från Jesaja just den impuls som den helige Ande ger oss Vänd om till mig, ty jag frälser dig. Eller får du såna impulser överhuvudtaget längre? Den yngre sonen grips av denna insikt, det står. Luk 15:16-18 Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. [17] Då kom han till besinning och tänkte: 'Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. [18] Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Den Helige Ande som också ledde Johannes Döparen i öknen till att predika sitt radikala omvändelsebudskap, leder den yngre sonen tillbaka till sin far. Han kom till besinning, står det. Han kom till besinning och bekände sin synd, han fick syndamedvetande, den Helige Ande överbevisar oss om synd så att vi kan omvända oss. Den nåd som den yngre sonen fick uppleva när han besinnade sig och omvände sig den nåden irriterade den äldre sonen allt enligt profeten Jesaja Jes 65:1-2 Jag har låtit mig bli uppenbar för dem som inte frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag. [2] Hela dagen har jag räckt ut mina händer till ett motsträvigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, när de följer sina egna tankar. Så bekräftar ordet sig självt gång på gång. Vem är det som sist och slutligen får problem med att syndare omvänder sig? Jo de som lever ett självrättfärdigt liv, som ingen omvändelse tror sig behöva. Och vem är det som är blind? Jo de som tror att de ser. De som tror att de ser men som i själva verket bara ser sin egen rättfärdighet, sin egen bekvämlighet, sin egen position och sina egna tankar. ... ett motsträvigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, när de följer sina egna tankar. Hur många förlorade söner och döttrar har kommit till besinning, men inte vågat gå hem till fadershuset eftersom de nogsamt fått veta av de äldre sönerna och döttrarna att de inte längre är värda att kallas söner och döttrar. Kanske inte uttryckligen, men nog så tydligt genom fördömande attityder, isolering och kyla. Hur många söner och döttrar har tappat tron på den älskande fadern, inte för att han skulle ha svikit eller ändrat sin kärleksfulla inställning, utan därför att de äldre sönerna och döttrarna nogsamt har tagit faderns plats och reglerat hans nådes yttringar, med att ställa upp andra krav för att få delta i festmåltiden än detta att komma till besinning. Vänner, det finns ingen av oss som i sig själv är värdig att komma inför Gud och ta emot hans nåd. Men i Kristus, i.o.m. att vi tagit emot honom, , i.o.m. att vi kom till besinning, vi omvände oss från ett liv där vi följde våra egna tankar till ett liv där vi vill, om än med klent resultat, följa Guds tankar och vägar; i.o.m. att vi har dött och uppstått med honom i dopet säger Gud Fadern: “Min son, min dotter, var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.' Och festen började. Jesus Kristus själv inbjuder alla som kommit till besinning till sitt bord. Jesus säger: “Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldrig nånsin hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort.”