[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]
|
Verbum Divini |
||
|
|
||
|
Gal 5:22-23 Predikan i Betel Pingstdagen 3.6.2001 av Sam Pettersson |
||
|
Det verkar råda en hel del delade meningar om Den Helige Ande eller Anden i vårt land för tillfället. Inte minst rör sig diskussionerna om stavning. Och många har, likt Jukka Sandvik i senaste Kyrkpressen “Anden i halsen”. Vem eller vad är Den Helige Ande? Jag vet inte det är ett mysterium. Det vi kan säga är vad han inte är. Han är inte en kraft att utnyttja, behärska eller domptera – klassisk kristen teologi säger att han är en person i den treeniga guddomen kallad Fader, Son och Ande. Han är också någon man kan erfara och uppleva, mycket av den s.k. upplevelsekristendomen, det som handlar om att uppleva eller känna, koncentrerar sig på Den Helige Anden. Oberoende av vilken uppfattning vi har om Den Helige Andes manifestationer om det är något vi strävar efter att få uppleva eller om det är något som vi är mer eller mindre rädda för finns det en ganska entydig undervisning av vad som är frukten av den människas liv som lever i Anden. Gal 5:22-23 1. Kärlek är den kristna trons främsta kännetecken. Även om Paulus räknar upp en hel hop av frukter handlar de ytterst om olika dimensioner av kärlek. Kärlek är den kristna trons främsta frukt. Olika betoningar om vad som är viktigast har ömsom stärkt och ömsom splitrat den kristna kyrkan genom årusendena. Man har hävdat att Sanningen, den rätta läran, Bibelns rätta uttolkning, den apostoliska trosbekännelsen mm. Visst! Sanningen är helig! Paulus uppmanar oss att kämpa trons goda kamp, och hålla fast vid de läror vi fört över till er. Men ändå “...om jag känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, men saknar kärlek, är jag ingenting.” Paulus säger lite tidigare i 1 Kor. “kunskapen gör oss uppblåsta det som bygger upp är kärleken”. Andra hävdar att tron är det som främst kännetecknar ett sant lärjungaska. Bl.a. 1500-talsreformatorerna dit vi då förutom Luther får räkna våra egna anfäder och mödrar hävdar detta “Tron allena - Sola Fide”. “Om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.” Säger oss Paulus igen. En tredje grupp betonar den religiösa upplevelsen som kännetecken. Den tidiga och vem vet även senare pingstväckelsen betonade detta med tungotalet som Tecknet med stort T. Hade man inte tecknet var man inte född av anden. Så enkelt var det - och så felaktigt borde man kanske tillägga. “Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva, men saknar kärlek, är jag ingenting.” Paulus är entydigt på denhär punkten – envist entydig. Kärleken är större än upplevelsen. Den fjärde gruppen slutligen är de som betonat tjänsten – den praktiska utlevandet av tron i tjänst för andra. Den utgivande tjänsten för de fattiga de utstötta och de minsta i vårt samhälle. Alldeles rätt igen! Vår Herre och Mästare undervisar oss om det. “Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.” Jesus säger till sina lärjungar när kvinnan i Simon fariséens hus smort hans fötter med dyrbar balsam. “De fattiga har ni alltid ibland er, men hon har gjort detta av kärlek” Kärleken är större än tjänsten. Den Helige Ande är större än alla dess “funktioner”, liksom Gud inte är ‘stor’ eller ‘störst’ utan alltid större är den Helige Ande också så. Alltid större än sina funktioner. Den Helige Ande beskrivs också i teologin som den del av treenigheten som lyssnar på och meddelar Faderns och Sonens rådslut till oss. Vilket för oss till Pingstdagens direkta budskap till oss. Det uppenbara budskapet i Pingstdagens händelser är att det uppstod förståelse, kommunikation. Alla förstod vad lärjungarna talade om. I vårt land behöver kanske därför inte så mycket mera tal i främmande tungor som tecken på den Helige Ande utan ett språk som den postmoderna människan, så komplex och komlicerad som hon är, kan förstå! Förståelse kan inte uppstå ur annat än kärlek till den vi vill kommunicera med. Den bilden kan vi lätt applicera på ett äktenskap. Oberoende av vilka språk vi talar i familjen så uppstår förståelse ur kärlek, vi vill förstå den andre eftersom vi älskar. Likadant uppstår också förståelse ur kärlekens språk i vårt förhållande till de stora mysterierna i vår tro. Nattvarden, som vi skall ta emot, blir till liv för oss genom den Helige Ande, genom kärlekens Ande. Låt oss be men Symeon den nye teologen: Kom, sanna ljus Amen |
||
[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]