[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

 

Verbum Divini
	“Bön – när törsten möter källan”
	Matt 6:5-13 Predikan i Betel 5:e söndagen efter påsk
	“ När du ber…” säger Jesus. Det innebär ett antagande om att människan är skapad för att be, skapad för kommunikation och närhet med den Gud som skapat oss. “Mitt hjärta är rastlöst tills det finner vila hos dig, Gud” bad Augustinus. Richard Foster bör igen lyftas fram för den klassiker om bön som han skrivit, “Bön – när törsten möter källan”, och vars tankar ligger till grund för denhär predikan. “Prayer – finding the hearts true home”, heter den på engelska vilket speglar en annan sida av bönen den som Augustinus gav uttryck för att vårt hjärta längtar efter att hitta frid hos Gud, oberoende av hur länge vi vandrat med Herren längtar vårt hjärta till Gud. Eller som de andligt erfarna vittnar om, ju mera vi släcker vår törst ur bönens källa desto mer längtar vi efter att dricka. Hur skall vi, som för det mesta har ett litet gnagande dåligt samvete över att vi ber för litet, kunna få våra ögon öppnade för möjligheten och befrielsen i bönen istället för kraven. Det är ju inte så att Gud står med stoppuret och mäter den tid vi varit på knä i vår kammare och kruxar av om vi uppfyllt vårt pendum för idag. Oberoende av vår inställning till bön är Guds hjärta öppet för den som sätter bönens nyckel i låset och öppnar. Och om bönen är nyckeln så är Jesus Kristus själv dörren genom vilken vi får gå in. Det leder oss till den första dimensionen av bön nämligen den till vår Fader. Den dimension som riktar sig inåt och som syftar till den förvandling av vårt eget hjärta som är grunden för vårt liv och vår gemenskap med Gud. Om vi inte, som Jesus säger, går in i vår kammare, stänger vår dörr och ber till vår Fader som ser i det fördolda, har vi svårt att nånsin kunna släppa taget om oss själva och vår självrättfärdighet eller vår självfördömelse som båda är två sidor av egot. Utan att släppa taget om oss själva som den inåtriktade bönen handlar om kommer vi aldrig att uthärda den uppåtriktade bönens närhet till Jesus Kristus. Än mindre orka med det aktiva utgivande liv som den tredje dimensionen, den utåtriktade bönen står för. Vi kan inte ha det ena utan det andra, vi kan inte ta bort ett ben och tro oss sitta säkert och bekvämt på stolen. Därför är Herrens bön den bön som vi kanske helst av allt bör tillägna oss. Inte som ett mantra eller något som skall ge resultat, utan dels som vår gåva till Gud, som vår kärleksgåva till den som gett oss allt. Dels som den undervisning i bön som Jesus gett oss. Den har allt: tillbedjan, lovprisning, bön om förlåtelse, förbön, bön för vårt fysiska uppehälle, bön för vår frälsning. Fader vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn/låt ditt namn bli helgat. Och eftersom det är vi som ber bönen så ber vi om att Hans namn skall bli helgat/hållas heligt i oss, genom våra tankar, ord och handlingar. Trots alla våra brister t.o.m. under det att vi ber vandrar våra tankar iväg. Men vi uttrycker vårt mål och vi uttrycker det faktum ATT hans namn är heligt. Tilkomme ditt rike/Låt ditt rike komma. Gudsriket kom genom Jesus Kristus, och vi får be till den treenioge Guden att DHA skall komma och befria oss ur våra bojor och falska identiteter för att vi skall bli ännu mer lika Hans Son Jesus Kristus vår Herre Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Ja ske din vilja, men hellre i himlen än nöd-vändigtvis just med mig. Den Heliga Birgitta bad i det närmaste oupphörligt “Visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. Farligt är att fortsätta men dröja värre…” Vårt dagliga bröd giv oss idag/Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer”. Brödet som vi bryter ger oss delaktighet i Kristi kropp, ger oss delaktighet och ansvar för alla våra bröder och systrar runt hela klotet, ett ansvar för det dagliga brödet, för dagens arbete och möda som det för många är att samla ihop till sitt dagliga bröd. Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Fader förlåt oss, Herre förbarma dig över oss, syndare, liksom ock vi förlåta. “Den som får mycket förlåtet älskar också mycket” Petrus, rövaren på korset, Paulus exemplen är många av de som haft mod nog att konfronteras med sin egen ångest och ånger för att våga ta emot Guds förlåtelse. Inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo, som egentligen borde lyda: “pröva oss inte över vår förmåga” När Gud sänder oss en prövning sänder han också kraft att lära något ur svårigheterna och om vi faller finns det förlåtelse för den som reser sig igen. Jesus sa till de sina innan korsfästelsen “Satan har utverkat att få sålla er som vete, men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut.” Jesus ber för oss fortfarande tror jag, han ber att vår tro inte skall ta slut och tillägger, vänd mot Simon Petrus, “Och när du vänt tillbaka, så styrk då dina bröder och systrar”. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evigheters evighet. Amen. Så sammanfattar vi Guds storhet och suveränitet både i börkjan och i slutet av bönen. Guds är riket, Guds är allmakten och till Gud allena äran och härligheten för allt Han gör, allt det som vi i vår tjänst för honom i, vår gudstjänst, får var med om att skapa och upprätthålla. Det skall så ske, må det så ske när vi i tillbedjan och kärlek ber till vår Gud. Amen

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]