Verbum Divini - Guds ord

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

Verbum Divini

EN PROFETISK RÖST I TIDEN -
MEN HUR?

Predikan i Betel söndagen 22.4 av Markus Österlund

"Tvivla inte utan tro!" Joh 20: 27
"Var en herde för mina får." Joh 21: 16
"Följ mig!" Joh 21: 19
De här uppmaningarna som Jesus gav sina lärjungar dagarna efter uppståndelsen får tjäna som underlag för några tankar kring församlingens roll i dagens samhälle. Innan jag går in på Jesu uppmaning att följa Honom skall jag kort redogöra för vissa historiska och strukturella faktorer som påverkar och styr vårt liv som församling.

Baptisterna som så många andra frikyrkor har kännetecknats av att de har utmanat ett samhälleligt status quo. Frikyrkorna har gått i bräschen, stått på de svagas sida och utmanat orättvisor i världen. Arbetarrörelsen, den tidiga kvinnorörelsen, nykterhetsrörelsen och mänskorättsrörelsen hade sina ursprung i eller var inspirerade av kristna värderingar. Men, att vara en profetisk röst i tiden har sitt pris. Vissa har fått offra sitt liv. Andra har fått utstå förföljelse. Så var fallet också i baptisternas tidiga historia i Finland. Talrika exempel berättar om hur mänskor blev förföljda och misshandlade på grund av sin tro.

Frikyrkorörelsen av idag har medelklassificerats. I stället för att vara en folkrörelse som har sitt centrum i det fattigaste samhällsskiktet, ser dagens frikyrka ut som vilken småborgerlig förening som helst. Att så är fallet är givetvis en konsekvens av samhällsutvecklingen; den fattigdom ur vilken frikyrkorna drog sitt engagemang har till största delen raderats ut och ersatts av medelklassen. Hur har vi som församling klarat av strukturförvandlingen? Jag ska redogora för tre ämnesområden som jag tror vi måste förstå för att kunna hitta vår roll i dagens samhälle.

1) Kontexten. Ett förändrat samhälleligt kontext erbjuder nya utmaningar. Strukturerna kan sällan förbli desamma när individen genomgår en utveckling. De kan förstås, men då väljer många att ställa sig utanför. Denna regel gäller för politiska partier och företag, idrottsföreningar och kyrkor. Företag och idrottsföreningar har det lätt. När det stora företaget märkte att efterfrågan på gummistövlar krympte inriktades marknadsföringen på mobiltelefoni. Ungdomens förändrade beteende får idrottsföreningen att överge korgboll och satsa på innebandy.

2) Vår egen historia. En organisation som grundar sig på tro eller ideologi har svårare att genomgå snabba förändringar. Strukturerna, kyrkoritualerna, och vår personliga tolkning av historiens gång är så intimt förknippade med budskapet, att det skapar en symbios. Rädslan att kasta ut barnet, Jesus Kristus, med badvattnet, församlingens struktur, blir uppenbar. Men ifall en kreativ förnyelse uteblir kan konsekvenserna bli förlamande – stagnationen tillträder.

3) Tron på Jesus Kristus. Vårt beteende -- privat, inom församlingen och i samhället – bestäms i stor utsträckning av vår tro. Handen på hjärtat, styrs vårt beteende av tron på den uppståndne Jesus Kristus? Eller styrs det av traditionella tolkningar och kyrkotraditioner eller kanske till och med av hur det övriga samhället betraktar oss? Har vi en utgivande tro eller tror vi på en Gud som kretsar kring vårt liv? Har Gud förvandlats till en strategisk resurs som jag utnyttjar vid behov och manipulerar i min strävan att kontrollera mitt liv, framtiden och i värsta fall min omgivning?

Dessa tre punkter: Vår tro på Jesus Kristus, den omgivande miljön och vår egen historia, påverkar vårt agerande som församling i dagen samhälle. Hur skall vi då agera? Hur skall vi förstå oss på dagens mänskor? Ett samhälle där de rika är de andligt fattiga. De "framgångsrika" enligt dagens definition - de som har skönhet, pengar, sex och makt - har insett att på toppen, när man äntligen nått den, blåser det hårdast.
Och i snålblåsten står man ofta ensam. Och ändå strävar vi dit. Och när vi nått fram är det för sent att vända om. Då gäller det att hålla masken och åtminstone få andra att tro att mitt liv är meningsfullt. Och hur skall vi bemöta den andra gruppen av mänskor, de som är fattiga och arbetslösa i detta samhälle som påvisar allt djupare klyftor mellan olika samhällsskikt.
Jag skall nu återgå till de tre bibelverser jag läste i början. Jag tror att de kan fungera som en modell för hur vi kan agera i dagens samhälle -- som Jesu efterföljare. Det är den kategori jag vill höra till men så ofta kommer jag till korta. Jag har kommit fram till att jag är en kompromiss, i kläm mellan Jesu uppmaning om att vara fullkomlig -- att ge allt och inte vara som Ananias och Sapfeira som höll tillbaks en del -- och min egen bekvämlighet. Hur skall vi som församling kunna överbrygga klyftan av doktrinell perfektionism och verklig handling? Ibland känns kraven på fullkomlighet så ouppnåbara att vi faller tillbaks i bekvämlighetens falska ljuvhet.

Misströsta inte! Som Jesu efterföljare får vi inte drivas av krav och en känsla av att vi uträttar någonting för Jesus. Vi måste gå till källan och drivas av dess kärlek!

a)      I dagens text säger Jesus till Petrus: Följ mej!
Det är inte tvärtom, det vill säga Petrus eller jag som säger till Jesus: Följ mig! Så ofta ber vi om att Jesus skall vara med oss och välsigna våra planer. Men Gud snurrar inte runt våra liv. Bibeln är konsekvent. Den nämner aldrig att vi ska finna oss själva. Tvärtom. Vi ska dö från oss själva. Det är när vi förlorar oss själva och vår kontroll som vi sätts fria att fungera i världen

b)      Var en herde för mina får!
Det är när vi finner mening utanför oss själva som livet blir meningsfyllt. Konsumtionskristendomen förvandlas till en utgivande tro. Vi ber ofta om att Gud skall uppenbara sig för oss. Gud uppenbarar sig sällan för mänskor, han uppenbarar sig i mänskor. Och då märker vi det inte. Ofta kan livet kännas tungt, som om Gud är frånvarande. Men andra ser Gud i dig och blir välsignade. För att vi skall kunna föda lammen behöver vi själva dra av Guds närhet. Vi måste se in i Guds ögon och gå ut och berätta för andra vad vi ser. Ser vi ingenting är det bättre att vara tyst.

c)      Tvivla inte utan tro! Joh. 6:28-29.
Vad skall vi göra för att utföra Guds verk, frågar lärjungarna av Jesus i Joh 6: 28-29.
Jesus svarade: Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt. Vi behöver inte prestera handlingar utan enbart tro på Jesus Kristus. Vår uppgift är att koppla av i vetskapen om att Gud i oss tror på sig själv. För när vi tog emot Jesus Kristus i våra liv, tog Gud sin boning i oss. Gud tror på sig själv!

För att kunna gå ut i samhället och vara en profetisk röst i tiden behöver vi komma hem. Vi får med Paulus gå tillbaka till korset och utropa: “Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.” (1 Kor. 2:2) Varje dag måste jag påminna mig om att Jesus har dött för mina synder och satt mig fri att leva i denna värld.

Endast namnet Jesus Kristus, befriat från alla de snärjande band som vi som institutionaliserade kristna har en tendens att pålägga Honom, kan förvandla ett mänskohjärta och göra det mottagligt för så väl Guds som andra mänskors kärlek. En utgivande kärlek uttryckt i attityder och handlingar som präglas av Jesu fördomsfrihet och villkorslöshet kan bygga broar till den sargade värld som vi lever i idag. Amen!

[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]

*Verbum Divini*
	EN PROFETISK RÖST I TIDEN - MEN HUR?
	Predikan i Betel söndagen 22.4 av Markus Österlund
	"Tvivla inte utan tro!" Joh 20: 27 "Var en herde för mina får." Joh 21: 16 "Följ mig!" Joh 21: 19 De här uppmaningarna som Jesus gav sina lärjungar dagarna efter uppståndelsen får tjäna som underlag för några tankar kring församlingens roll i dagens samhälle. Innan jag går in på Jesu uppmaning att följa Honom skall jag kort redogöra för vissa historiska och strukturella faktorer som påverkar och styr vårt liv som församling. Baptisterna som så många andra frikyrkor har kännetecknats av att de har utmanat ett samhälleligt status quo. Frikyrkorna har gått i bräschen, stått på de svagas sida och utmanat orättvisor i världen. Arbetarrörelsen, den tidiga kvinnorörelsen, nykterhetsrörelsen och mänskorättsrörelsen hade sina ursprung i eller var inspirerade av kristna värderingar. Men, att vara en profetisk röst i tiden har sitt pris. Vissa har fått offra sitt liv. Andra har fått utstå förföljelse. Så var fallet också i baptisternas tidiga historia i Finland. Talrika exempel berättar om hur mänskor blev förföljda och misshandlade på grund av sin tro. Frikyrkorörelsen av idag har medelklassificerats. I stället för att vara en folkrörelse som har sitt centrum i det fattigaste samhällsskiktet, ser dagens frikyrka ut som vilken småborgerlig förening som helst. Att så är fallet är givetvis en konsekvens av samhällsutvecklingen; den fattigdom ur vilken frikyrkorna drog sitt engagemang har till största delen raderats ut och ersatts av medelklassen. Hur har vi som församling klarat av strukturförvandlingen? Jag ska redogora för tre ämnesområden som jag tror vi måste förstå för att kunna hitta vår roll i dagens samhälle. 1) Kontexten. Ett förändrat samhälleligt kontext erbjuder nya utmaningar. Strukturerna kan sällan förbli desamma när individen genomgår en utveckling. De kan förstås, men då väljer många att ställa sig utanför. Denna regel gäller för politiska partier och företag, idrottsföreningar och kyrkor. Företag och idrottsföreningar har det lätt. När det stora företaget märkte att efterfrågan på gummistövlar krympte inriktades marknadsföringen på mobiltelefoni. Ungdomens förändrade beteende får idrottsföreningen att överge korgboll och satsa på innebandy. 2) Vår egen historia. En organisation som grundar sig på tro eller ideologi har svårare att genomgå snabba förändringar. Strukturerna, kyrkoritualerna, och vår personliga tolkning av historiens gång är så intimt förknippade med budskapet, att det skapar en symbios. Rädslan att kasta ut barnet, Jesus Kristus, med badvattnet, församlingens struktur, blir uppenbar. Men ifall en kreativ förnyelse uteblir kan konsekvenserna bli förlamande – stagnationen tillträder. 3) Tron på Jesus Kristus. Vårt beteende -- privat, inom församlingen och i samhället – bestäms i stor utsträckning av vår tro. Handen på hjärtat, styrs vårt beteende av tron på den uppståndne Jesus Kristus? Eller styrs det av traditionella tolkningar och kyrkotraditioner eller kanske till och med av hur det övriga samhället betraktar oss? Har vi en utgivande tro eller tror vi på en Gud som kretsar kring vårt liv? Har Gud förvandlats till en strategisk resurs som jag utnyttjar vid behov och manipulerar i min strävan att kontrollera mitt liv, framtiden och i värsta fall min omgivning? Dessa tre punkter: Vår tro på Jesus Kristus, den omgivande miljön och vår egen historia, påverkar vårt agerande som församling i dagen samhälle. Hur skall vi då agera? Hur skall vi förstå oss på dagens mänskor? Ett samhälle där de rika är de andligt fattiga. De "framgångsrika" enligt dagens definition - de som har skönhet, pengar, sex och makt - har insett att på toppen, när man äntligen nått den, blåser det hårdast. Och i snålblåsten står man ofta ensam. Och ändå strävar vi dit. Och när vi nått fram är det för sent att vända om. Då gäller det att hålla masken och åtminstone få andra att tro att mitt liv är meningsfullt. Och hur skall vi bemöta den andra gruppen av mänskor, de som är fattiga och arbetslösa i detta samhälle som påvisar allt djupare klyftor mellan olika samhällsskikt. Jag skall nu återgå till de tre bibelverser jag läste i början. Jag tror att de kan fungera som en modell för hur vi kan agera i dagens samhälle -- som Jesu efterföljare. Det är den kategori jag vill höra till men så ofta kommer jag till korta. Jag har kommit fram till att jag är en kompromiss, i kläm mellan Jesu uppmaning om att vara fullkomlig -- att ge allt och inte vara som Ananias och Sapfeira som höll tillbaks en del -- och min egen bekvämlighet. Hur skall vi som församling kunna överbrygga klyftan av doktrinell perfektionism och verklig handling? Ibland känns kraven på fullkomlighet så ouppnåbara att vi faller tillbaks i bekvämlighetens falska ljuvhet. Misströsta inte! Som Jesu efterföljare får vi inte drivas av krav och en känsla av att vi uträttar någonting för Jesus. Vi måste gå till källan och drivas av dess kärlek! a) I dagens text säger Jesus till Petrus: Följ mej! Det är inte tvärtom, det vill säga Petrus eller jag som säger till Jesus: Följ mig! Så ofta ber vi om att Jesus skall vara med oss och välsigna våra planer. Men Gud snurrar inte runt våra liv. Bibeln är konsekvent. Den nämner aldrig att vi ska finna oss själva. Tvärtom. Vi ska dö från oss själva. Det är när vi förlorar oss själva och vår kontroll som vi sätts fria att fungera i världen b) Var en herde för mina får! Det är när vi finner mening utanför oss själva som livet blir meningsfyllt. Konsumtionskristendomen förvandlas till en utgivande tro. Vi ber ofta om att Gud skall uppenbara sig för oss. Gud uppenbarar sig sällan för mänskor, han uppenbarar sig i mänskor. Och då märker vi det inte. Ofta kan livet kännas tungt, som om Gud är frånvarande. Men andra ser Gud i dig och blir välsignade. För att vi skall kunna föda lammen behöver vi själva dra av Guds närhet. Vi måste se in i Guds ögon och gå ut och berätta för andra vad vi ser. Ser vi ingenting är det bättre att vara tyst. c) Tvivla inte utan tro! Joh. 6:28-29. Vad skall vi göra för att utföra Guds verk, frågar lärjungarna av Jesus i Joh 6: 28-29. Jesus svarade: Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt. Vi behöver inte prestera handlingar utan enbart tro på Jesus Kristus. Vår uppgift är att koppla av i vetskapen om att Gud i oss tror på sig själv. För när vi tog emot Jesus Kristus i våra liv, tog Gud sin boning i oss. Gud tror på sig själv! För att kunna gå ut i samhället och vara en profetisk röst i tiden behöver vi komma hem. Vi får med Paulus gå tillbaka till korset och utropa: “Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.” (1 Kor. 2:2) Varje dag måste jag påminna mig om att Jesus har dött för mina synder och satt mig fri att leva i denna värld. Endast namnet Jesus Kristus, befriat från alla de snärjande band som vi som institutionaliserade kristna har en tendens att pålägga Honom, kan förvandla ett mänskohjärta och göra det mottagligt för så väl Guds som andra mänskors kärlek. En utgivande kärlek uttryckt i attityder och handlingar som präglas av Jesu fördomsfrihet och villkorslöshet kan bygga broar till den sargade värld som vi lever i idag. Amen!