[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]
|
|
||
|
På vandring med den uppståndne |
||
|
Luk 24: 13-31
|
||
|
Två lärjungar och vänner till en nyligen avrättad vän var på vandring
från staden Jerusalem till byn Emaus. De var besvikna och sorgsna. Deras glädje
hade korsfästs. Deras förväntningar hade slagits sönder av hammarslagen
mot Jesu händer och fötter. Deras förhoppningar hade krossats av
soldaternas slag mot hans ansikte. Deras framtidsdrömmar hade raserats av
folkets rop: Korsfäst honom! Deras framtid hade lagts i graven.
Det var redan eftermiddag. När de vandrade i riktning mot solnedgången noterade de först inte den man som plötsligt gjorde dem sällskap på vägen. Mannen var nyfiken och tydligen en främling, eftersom han inte visste vad som hade hänt i Jerusalem under judarnas påskfirande. Detta hände nämligen före mobiltelefonernas tidsålder. Ju längre de vandrade tillsammans och ju mer de samtalade, desto mer fascinerade blev Kleopas och hans vän av denne främling. Trots att mannen tydligen inte visste om vad som hänt i Jerusalem under veckan var han förvånansvärt bevandrad i skrifterna och kunde tolka dem på ett övertygande sätt, till och med i relation till det som hade hänt med Jesus från Nasaret. - Förstår ni inte att allt det här var en del av Guds plan, frågade han. Och deras ögon öppnades. Deras ögon öppnades. Den som någon gång har varit med om detta vet hur det känns. Plötsligt kommer man bara på hur problemet skall lösas. Personen man känt en tid blir plötsligt den man vill dela resten av sitt liv med. Archimedes steg ner badet och såg hur vattnet höjde sig. - Heureka, jag har funnit det, utropade han och vi kunde undervisa oss om en viktig naturlag. I mötet med Jesus kommer vi till insikt. - Jag kom till tro, jag blev frälst är olika sätt att uttrycka detta. Jesusbönen är kanske det äldsta uttrycket i böneform om andlig insikt. - Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare. Denna bön sätter in människan i rätt förhållande till Gud. Vi människor är totalt hjälplösa när det gäller att frälsa oss själva. Endast Gud kan hela oss från den skada synden har tillfogat oss. Gud som uppväckte Jesus från de döda kan genom nådens under återuppväcka sin avbild i oss. Det är i Gud vi lever, rör och finns till. Denna insikt är grundläggande. Dessutom är den sund och befriande och leder tankarna bort från oss själva till Gud och till människor som behöver oss, både nära och långt borta. De stannade upp. Framme vid Emaus stannade de upp och bjöd honom in i huset att äta kvällsvard. Till vandringen hör också pausen. Israels barn slog läger i öknen, firade gudstjänst, åt av mannat och blev styrkta. Moderna pilgrimsvandrare övernattar i kyrkor eller församlingshus, äter en enkel måltid, firar andakt och vilar ut efter strapatserna. Det är under pausen, i vilan, som vi växer till insikt. Därför föregås påsken av fastan. Fasta är att ta en paus, stanna upp. Avstå från det som är överflödigt. Lämna mobiltelefonen hemma en vecka. Lämna bort nikotinet eller kofeinet eller tv:n eller musiklyssnandet eller bilkörningen eller efterrätten eller köttet eller...Var och en vet bäst vad som håller oss fast. De bjöd in honom. Jesus tränger sig inte på. Han skiljer sig markant från den aggressiva marknadsföring vi är vana med. Istället ställde sig Jesus att gå vidare, kanske för att öppna ögonen på några andra förtvivlade vänner. Men Kleopas och hans kompis ber honom dela brödet med dem innan natten bryter in. Jesus är inte nödbedd. Han har ingen falsk blygsamhet, ursäktar sig inte utan tar emot inbjudan och lägger sig till bords med lärjungarna. Idag får vi bjuda in Jesus i vårt eget liv. De delade en måltid. Det är då det händer. Det är då påskdramat får sin verkliga upplösning i de båda vännernas liv. För dem blir bordsgemenskapen med den uppståndne verkligare än trumpetstötarna, blixtarna och dundret när stenen rullas bort från gravöppningen. Främlingen tar brödet i sina händer, bryter det och välsignar det. Då bryter den nya tidsåldern in och påsken blir verklighet. - Det är ju han, det är Jesus, utbrister lärjungarna. Men då är han redan försvunnen ur deras åsyn.. Evangelisten Lukas lyckas fånga ögonblicket så genialt i denna text att den låter sig läsas på nytt och på nytt varje påsk. Jesus uppenbarar sig för Emausvandrarna så mycket så att de återfinner hoppet och framtidstron, men de får inte hålla honom kvar hos sig. Sanningen tillåter sig inte att greppas helt, hållas kvar och analyseras. Sanningen måste upplevas. - Jag är Vägen, säger Jesus. Den som vandrar med Jesus möter Sanningen och får del av det eviga Livet. Denna påsk har vi tillsammans fått bevittna ett under. Unga människor från olika kristna traditioner har firat påsk. Vi har gjort det medvetna om utgångspunkten. Utgångspunkten är att vi alla är Guds avbilder och älskade av Gud. Detta bekräftas i Kristi uppståndelse. Vi har också firat påsk medvetna om de villkor som råder idag. Vi finns mitt uppe i kampen mot kaosmakterna och synden. Vi kristna är splittrade, vi älskar inte varandra som vi borde, betraktar inte alltid varandra som syskon, tar inte Jesu bön om enhet på allvar, förvaltar inte skapelsen som vi borde, arbetar inte för fred och rättvisa som vi kunde. Idag kan vi emellertid göra vårt val i ljuset av påskens händelser, i kraft av Kristi uppståndelse. Vi kan välja ljuset, sanningen, livet, rättvisan, freden. Kristi försoning är grunden för att allt detta kan förverkligas. Hatet är inte nödvändigt, men utan kärlek går mänskosläktet under. Våldet klarar vi oss utan, men utan försoning kan vi inte leva. Ekumenik, kristen enhet, är att vandra tillsammans, som kyrkor och som enskilda. Vi får dela bönen, omsorgen, gemenskapen, men också smärtan över vår inbördes splittring. Denna påsk har vi fått spika upp splittringen och söndringen på korset. Idag tar vi emot den återuppväckta gemenskapen som en gåva att förvalta. Kristen enhet synliggörs när vi ber tillsammans, tror tillsammans, hoppas tillsammans och delar livet tillsammans. Som Emausvandrarna får vi dela brödet tillsammans med Kristus som själv är Livets bröd. Det kan ske vid frukostbordet såväl som vid nattvardsbordet. Kristus är närvarande överallt. Han är det uppståndne som kommer till oss. Han tränger sig inte på, men han deltar gärna. Han kommer till alla som sörjer och känner sig svaga och ger kraft och nytt mod. Dem som känner sig starka vill han ge ödmjukhet och insikt om deras gränser. Dem som är fyllda av liv och arbetslust vill han ge vishet att kanalisera sin energi. Till oss alla ger Gud det vi behöver för varje dag. När de två lärjungar vänder tillbaka till Jerusalem från Emaus bär de med sig uppståndelsens under. Förut var de besvikna och sorgsna. Nu var de fyllda av förväntan. Deras glädje hade återuppstått. Kärleken hade kastat av sig bindlarna och stigit ut ur graven. Hoppet hade väckts till nytt liv. Framtidstron hade lämnad den unkna graven och stigit fram i ljuset. Allt som de hade levt för hade nyss blivit synligt för dem i Jesu gestalt. Nu var de beredda att gå ut i världen med evangeliet. Vi får gå med dem. Tillsammans med den uppståndne får också vi bära vittnesbörd om att kärleken återuppstått, att enheten är gåva att förvalta och att befrielse och rättvisa är till för alla människor. Allt detta för att Jesus lever. Han är inte längre död han är uppstånden. Så kan vi också bekänna som kristna i alla tider har bekänt - Kristus är uppstånden. Han är sannerligen uppstånden. Jani Edström |
||
[Startsidan] [Programmet] [Verbum Divini] [Församling] [Kontakt] [Skillnaden] [Barn&ungdom]