Tro och lära

Vad är arvsynd?

Min Frälsare har fått göra ett under i mitt hjarta, och jag tror och känner, att Han förlåtit mig alla mina stora synder. Och jag tillhör nu en kristen församling men är medveten om att denna församling feltolkar Den heliga Skrift i något stycke. Trots detta fortsätter mitt medlemskap i denna församling. Gör jag mig så skyldig till en uppenbar synd mot Gud?

Är icke uppenbara synder och dem, som vi kallar med det oskyldiga namnet fel och brister, lika stora synder inför Gud?

Vad är arvsynd? Är vi behäftade med den i fortsättningen från släkte till släkte, trots att Gud fått frälsa oss från våra synder, och då vi i våra hjärtan upplever gemenskap med Honom?

Grubblare

Den första av Grubblares frågor är inte lätt att besvara, då jag inte känner tlll mera än vad som står i frågan. Har församlingen ni tillhör en officiell trosbekännelse, som alla måste anamma, eller hur vet ni, att församlingen feltolkar Bibeln? Ar det däremot så, att församlingens trosuppfattning och praxis skiljer sig från nytestamentlig lära och praxis då kan man knappast kalla den för en kristen församling. Med kristen församling menas en gemenskap av på Kristus personligt troende, pånyttfödda och döpta människor, som i kärlek och lydnad till Kristus vårdar sig om varandra.

Vi har svårt att säga, hur synderna framstår inför Gud men säkert är, att allt vad synd heter är lika fördärvligt inför Honom, ty synd är ju i grund och botten uppror emot Gud. Att vi använder olika uttryck i den offentliga bönen kan inte på något sätt gradera synden, men det hjälper oss, att med vårt förstånd instämma i bönen. Det är väl inte så att någon tror, att det med hjälp av omskrivningar går att framstå mera behaglig inför Gud, eller på samma sätt behaga sitt eget kött.

Med arvsynd menas enligt Augsburgska bekännelsen, »att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd... och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem, som icke födas på nytt genom dopet och den helige Ande». Granskar vi nu detta påstående litet närmare i Guds ords ljus, så finner vi snart, att detta är människolära och inte från Gud. Läs Jer 31: 27-30, som ju är en profetia om nya förbundets tid, i vilken vi lever. Om nu barnen vore behäftade med arvsynd, som skulle leda till fördömelse, hur kan då Jesus säga om dem, att Guds rike hör dem till? Se Mark 10:13–16 mfl ställen. När lärjungarna ville veta, vem som var störst bland dem tog Jesus ett barn och ställde det framför dem och sade: »Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.» Matt 18: 1 5.

Rafael Edström

(Mst 8/1967)

Tillbaka