Tro och lära

Men Rafael, vad menar du med ‘riktig baptist’

Jag läste i Missionsstandaret för en tid sedan om Edström som en "riktig baptist". Vad menar du med, att vi skall vara riktiga baptister, pingstvänner, lutheraner mm? Skall vi återga till det gamla partitänkandet och konkurrensen mellan de olika samfunden?

Förvånad läsare

Tack skall du ha, för att du skrev. Det är kanske flera än du som är förvånade. Till först skulle jag vilja säga såhär: att ha en fast och klar övertygelse är inte detsamma, som att vara partisinnad eller partigängare. Övertygelsen har att göra med tanke och intellekt medan partisinnet berör sinnelaget. Har jag själv en klar övertygelse, så har jag råd med att låta andra ha det också.

Ekumeniken bygger på respekt och tolerans. Det betyder att, om jag .respekterar andras tro och övertygelse, så har jag full rätt att förvänta mig detsamma från dem. Det innebär, att jag vågar vara den jag är, men å andra sidan, om jag inte vet vem jag är, hur skall jag då kunna skapa respekt för min identitet hos andra tänkande människor.

Bristande intellektuell övertygelse har ju alltid utgjort den bästa grogrunden för partisinne och intolerans, därför att osäkerheten fått möjlighet att påverka sinnelaget i negativ meninng.

Att vara en "riktig baptist" innebär för mig att vara trogen mot det bästa och — som jag uppfattar det — mest bibliska inom baptismen. Däremot kan jag inte acceptera det som strider mot evangeliets undervisning och anda. Varje form av diskriminering är förkastlig och måste dömas. Om det t.ex. finns vita baptister i Sydafrika, som försvarar apartheidsystemet så accepterar jag inte det synsättet. Med säkerhet känner jag bättre än de flesta till svagheter inom baptismen och det är inte heller den jag försvarar, ty jag är inte baptist för att vi jag tror att vi skulle vara bättre än andra, men för mig innebär det trohet mot den miljö som utgjort mitt andliga hem och mot den övertygelse, som vuxit sig starkare under åren.

För att kunna vara sann och trovärdig ekumen måste man vara väl medveten om sin egen övertygelse och visa trohet mot den gemenskap som man bekänner sig till, då kan man helhjärtat älska och respektera dem, som har en annan uppfattning och övertygelse. Det ger mig också frimodighet att vittna om min tro, och på Kristus.

Rafael Edström

(Mst 11/1989)

Tillbaka