Tro och lära

Jag blev glad över de ungas svar i Mst

Skall jag uppfatta svaret i nr 18 av Mst under rubriken: "Är det viktigt att vara baptist"? så, att dagens unga inte vill ta reda på vad Bibeln säger? Kanske de unga just genom att läsa Ordet fick den övertygelsen, att ett namn inte var så viktigt. Skall de inte följa den övertygelsen då? Också jag läs­te Bibeln och kom till klarhet om dopet, men jag ville bli döpt till Kristus inte till något namn. Och ju äldre jag blir dess allvarligare ser jag denna sak. Sen finns på orten där jag bor en församling med ett eller annat namn, där är jag med oeh verkar för Kristus. Blev så glad för de ungas svar i Mst. Jag förstod, att de uppfattat Bibelns budskap rätt.

Mera ödmjukhet

Till först vill jag tacka för din fråga. Det är alltid positivt då folk låter höra av sig och ställer frågor. Ibland kan man ju undra över, om folk överhuvudtaget läser vad man skriver, och det är därför uppmuntrande att få direkta frågor om det man tidigare skrivit.

I mitt svar på den fråga, du på nytt aktualiserar, så försöker jag mig på att analysera de ungas ställningstaganden. De unga får ju svara för sig. Förresten läs gärna mitt förra svar engång till i Mst nr 18.

Jag tvivlar inte alls på de ungas uppriktighet, men tveksamheten och osäkerheten bottnar ofta i okunskap, och behov av ökad bibelkännedom både bland yngre och äldre kan väl ändå inte förnekas. Har man en väl grundad övertygelse, så tål den att prövas och den utesluter på intet sätt ett ödmjukt sinne. Jesus var som människa "ödmjuk av hjärtat" men det försvagade på intet sätt Hans övertygelse om Faderns vilja.

Vårt problem är ju ofta det, att om någon hävdar en annan övertygelse än den vi själva har, så tar vi det som ett personligt angrepp, men det är det ju inte. Alla ska ha rätt till att ha och bör ha sin, personliga tro och övertygelse, men det är bristen på övertygelse som vi måste få bot för.

Det där med namnets betydelse, du skriver om, är viktigt och intressant. Vi döper inte folk till baptister, vi döper dem till Kristus. Så sker i varje baptistförsamling. Baptistnamnet frälsar inte men i Jesu Kristi namn finnes frälsning för alla som tror. Det är namnet framför andra namn.

Att det sedan också är viktigt för mig att vara baptist beror på att jag måste vara ärlig mot min egen övertygelse, och jag bör vara lojal mot den gemenskap, där jag hör hemma. Avsaknad av ärlighet och lojalitet är bland de största faror en kristen kan råka ut för.

Sedan vill jag bara understryka detdär du säger om, att vara med i en kristen gemenskap på orten, där man bor oberoende av namn. Jag delar din syn, och jag tror att principiellt är den riktig. Men liv och gemenskap är inte en produkt av riktiga principer, utan här kommer även andra faktorer in. Därför kan jag aldrig påstå, att denna princip måste gälla för alla och i alla sammanhang.

Det finns tyvärr enskilda församlingar och grupper, som är så självupptagna av sig och sitt, så att en främling eller en från deras modell avikande har svårt att känna sig hemma eller att bli accepterad. I ett sådant fall måste det finnas andra lösningar.

Rafael Edström

(Mst 20-21/1983)

Tillbaka