Tro och lära

Vad betyder jordfästning?

Jag undrar över begreppet "jordfästning", som användes allmänt på kyrkligt håll om begravning, och som synes bli mera allmänt också på frikyrkligt håll. Vad menas egentligen med detta uttryck? Skall den döde fästas vid jorden eller vilken innebörd har ordet?

Vetgirig

Slår man upp en ordbok kan man läsa följande om jordfästning: "läsa begravningsformuläret över en avliden och utföra det i samband därmed föreskrivna ceremonielet eller ritualen." Enligt ordboken är jordfästningen således en religiös ritual som utföres i samband med begravning. En vigning av stoftet, den döda kroppen, till jorden.

Enligt den lutherska kyrkans ritual säger prästen, medan han kastar tre skovlar mull på kistan följande: "Av jord är du kommen. Till jord skall du åter varda. Jesus Kristus, var Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen." Olika kyrkor och samfund använder sig av olika formuleringar och ritualer. Jordkastning förekommer vanligtvis inte vid frikyrkliga begravningar.

Varför kallas nu då denna handling jordfästning? Vi bör då komma ihåg, att i alla tider och bland alla folk med någon form av kultur, har det funnits rituella handlingar i samband med begravning av döda människor.

Uttrycket jordfästning är således av mycket gammalt datum, och utan vidare härstammar det från den tid, då den allmänna föreställningen rådde, att de döda kunde "gå igen", d v s visa sig i spöklig skepnad efter döden. Med tanke på den föreställningen, så ligger det nära till hands att tänka sig jordfästningen, som inte enbart en ceremoniell handling utan även en förebyggande åtgärd mot att "gå igen".

Som liten pojke var jag med om en något ovanlig jordfästning — jag växte upp nära gravgården och begravningar var ju alltid en omväxling i tillvaron — då präs­ten, klockaren och jag var närva­rande. Gravsättningen hade ägt rum tidigare utan jordfästning, och därför jordfästes den döda med jordkastning på gravkullen enligt vedertagen ritual.

Min uppsyn i sammanhanget måste ha varit outgrundlig. Jag förstod inte handlingens innebörd, och inte gör jag det ännu heller, men jag accepterar den som en religiös ritual.

Inte vet jag om "jordfästning i efterskott" förekommer numera men jag håller med Erik Jansson, som för snart hundra år sedan hävdade inför Åbo domkapitel, att talet vid begravningsakten var för de levande och inte för de döda.

Rafael Edström

(Mst 17/1982)

Tillbaka