Tro och lära

En rik Gud - men vi har inte råd!

Det är en sak, som förbryllar mig mer och mer ju längre jag är med i kristna sammanhang. I predikan får jag höra om en stor, rik och mäktig Gud, men när vi praktiskt skall handla i våra församlingar är vi så fattiga, så vi knappt har råd med någonting, allra minst med något, som går utöver det vanliga. Det mesta stoppas med ett: Nej vi har inte råd! Om vi åtminstone kunde diskutera med varann. Ett nej måste ju sakligt kunna motiveras. Förstår man inte, att många ledsnar och drar sig undan helt på grund av sådan dubbelhet.

"Ledsen yngre"

Ditt brev är inte uppmuntrande. Jag förstår väl, att du är ledsen. Jag blev det också, då jag läste ditt brev, i all synnerhet då jag vet, att det kan vara så, som du beskriver det. Du säger, att ni inte ens kan diskutera med varann. Det förefaller ju vara ganska låst. Men kanske det ändå inte är så hopplöst, som du ser på det.

För att kunna samtala eller diskutera. så måste man ju vara två parter, och båda måste yttra sig. Har du en vision så låt inte modet falla. "Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull..." I Tim. 4: 12. Styrk din övertygelse med Ordet och i bön. Ta trossteg och gå vidare och acceptera inte en tvehågsenhet, som grundar sig på materialistiska värderingar och ovilja till självuppoffringar.

"De gamla och kloka" kan med sin livserfarenhet ge stabilitet och uthållighet, men de får inte släcka entusiasmen, viljan och hänförelsen hos de unga. Jag tror också att den ungdomliga hänförelsen alltjämt respekteras, då den verifierar sig i hängivenhet och lojalitet mot församlingen och dess Herre.

Vi behöver inte godta allt i församlingen, och vi får inte acceptera dubbelhet i lära och liv. Men då vi går tillrätta med andra bör vi se till, att det stämmer överens i vårt eget liv.

Jag vill uppmuntra dig att vara frimodig och även göra din röst hörd i församlingen, ty den behöver just dig, och du behöver också församlingen för att växa och mogna i gemenskap med andra. Låt de andras negativism sporra dig att visa på Guds möjligheter också i ditt liv och genom din insats.

Rafael Edström

(Mst 13/1982)

Tillbaka