Tro och lära

Kan alla få förlåtelse?

Jag har på senaste tiden grubblat så mycket över förlåtelsen. Finns det förlåtelse för all synd? Är förlåtelsen lika för alla människor? Jag menar, kan en del få förlåtelse men inte andra?

En som vill tro på förlåtelsen

Bibeln har oerhört många löften om förlåtelse för synd. Syndaförlåtelsen är ju ett av bibelns centralaste ämnen. Det hör ju samman med försoningen. Vi kan t ex erinra om Ords 28:13: »Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl, men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.» Låt mig också hänvisa till 1Joh 1:9: »Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.»

Här kunde vi fortsätta bibelstudiet om förlåtelsen och kunde fylla hela tidningen med det. Nu skall vi inte göra det, men låt mig bara framhålla, att så långt jag kan fatta, så får vi tillräkna oss syndernas förlåtelse genom Jesu Kristi försoningsblod för varje synd vi vill bekänna och i kraft av Hans förlåtelse är villiga att överge. Men förlåtelsens gåva kan inte byggas enbart på en ceremoniell handling utan måste mottas genom en personlig tro.

Förlåtelsen är lika för alla människor. Det har Jesus sagt och visat oss. En sångare sjunger: »Lika för kung och för slav.» Detta ville inte fariséerna tro, därför stod de i första ledet och ropade sitt »Korsfäst!» mot Honom, och alltjämt finns det fariséer, som inte vill tillerkänna andra syndernas förlåtelse än sådana de kan acceptera.

Ibland händer det t o m att farisén gömmer sin egen skuld bakom en annan syndares uppenbara missgärning. Läs Joh 8: 1–11! Vi kan därför konstatera, att även om vi får Guds förlåtelse, så får vi inte alltid människors förlåtelse. Och följer vi farisén inom oss, så har vi lättare att förlåta endel människor än andra. Det är ju förväl, att Gud inte är sådan!

En sak till, som jag måste beröra i detta sammanhang är att om vi mottagit syndernas förlåtelse, så måste vi också förlåta oss själva. Ibland hör jag någon säga: »Jag kan inte förlåta mig själv för det här.» Då är det igen den obotfärdige fariséen inom oss, som talar. Har jag fått Guds förlåtelse och även människors, i det avseende jag har försyndat mig mot dem, måste jag också förlåta mig själv och acceptera mig som en benådad syndare. Gör jag inte det, så bevisar detta, att min omvändelse inte varit av den art som ett ödmjukt sinne förutsätter. Mottagande av syndernas förlåtelse innebär utplånande av det som varit, och människor får en ny start. En ny början.

Du har all anledning till att fortsätta och tro på syndernas förlåtelse.

Rafael Edström

Tillbaka