Tro och lära

Bön, medicin och hälsa

Har läst en del böcker om bön och helbrägdagörelse. Har nu funderat på det men vet inte, vad jag skall tro. Allt gungar hit och dit.

Erling Ström skriver: “Guds väg med en del går via läkare, så att de får bli friska genom de läkande medel, som Gud nedlagt i naturen, d v s mediciner”.

T L Osborn menar att om vi vänder oss till dylika mänskliga medel, alltså läkare och medicin så hindrar vi Gud att helbrägdagöra oss som svar på bön. (Boken: Hela de sjuka)

Nobelpristagaren Alexis Carell fick ju bevittna, hur patienter helades från sjukdomar genom att någon i “närheten" var försänkt i bön.

Jag vill fråga: Lönar det sig att bedja om helande för en sjuk människa. om hon samti­digt använder läkare och medicin? Borde dessa medel bortlämnas om man börjar hedja till Gud om hälsa? Det kan ju hända att läkaren får äran, fastän den rätteligen tillkommer Gud?

Tror pastor Edström, att Gud griper in i en människas situation, fast denna är omedveten om förbönen?

Skall man fortsätta att bedja, söka och "klappa på" eller skall vi bedja endast en gång och sedan bara tacka?

Osäker

Det har skrivits mycket om helbrägdagörelse och om förbön för sjuka. Olika synpunkter har framkommit, och olika åsikter har presenterats. Ibland har även andras åsikter fördömts och människors övertygelse ifrågasatts. Nog kan man bli osäker och tycka att "allt gungar hit och dit”.

Troshelbrägdagörelse kan inte förklaras vetenskapligt, ty den har sin grund i tron på möjligheter som står över det mänskliga. Troshelbrägdagörelse sker ju inte enbart kristna sammanhang. En kristen bör grunda sin helbrägdagörelsetro på Bibeln och en samlad erfarenhet. Lyssnar man ensidigt till enskilda människors åsikter och vittnesbörd så leder detta lätt till osakliga värderingar. En människas tro och övertygelse kan inte heller kopieras av en annan.

Det lönar sig alltid att be för en sjuk människa, ty Guds ord säger att "trons bön skall hjälpa den sjuke" (Jak 5:15). Så vitt jag förstår, är inte medicin något hinder för bönesvar men oförlåten synd och otro kan vara det. När det gäller Guds ära så ordnar Han nog upp den saken själv. Det heter i Guds ord. att han ger inte sin ära åt någon annan. Jes 42:8.

Är det så att vi ärar en 1äkare för att vi blivit friska eller om en läkare tror sig kunna göra en människa frisk genom enbart läkemedel, så bevisar detta en ateistisk grundsyn eller en djup okunnighet om Guds sätt att verka.

För min del tror jag att inte en enda människa blir frisk från en sjukdom utan ett Guds handlande. Vore detta möjligt skulle ju läkarna kunna bota alla människor som kommer till dem. Men medan jag följer med och beundrar läkarvetenskapens landvinningar på olika områden så förstår jag, hur ofta läkarna måste uppleva sin uppgift som hopplös, när de gjort sitt yttersta men ändå inte kan hjälpa.

För mig synes det, att intet annat yrke kan vara mer förödrnjukande än läkarens. Därför möter vi ofta hos erfarna läkare en djupt rotad gudstro, även om de inte alltid är bekännande kristna eller kunnat passa in sig i en församlings, enligt deras synsätt alltför snäva cirklar.

Jag tror att Gud kan gripa in i en människas förhållande, även om hon är omedveten om förbönen. Det har inträffat, att någon upplevt detta så starkt, att man frågat efter om någon bad för en, och så har det visat sig att någon bad just vid det tillfället.

Bibeln undervisar oss om att vi bör vara uthålliga ja, t o m enträgna i vår bön (Luk 18:1, 1Tess 5:17) och bönen bör alltid också innehålla tacksägelse (Fil 4:6). Det är fel att tacka Gud enbart, då vi fått bönesvar. Vi har orsak, att tacka Gud "under alla livets förhållanden", och det är också vad Gud vill.

Vi får således bedja mer än en gång om samma sak. och det är rent av nödvändigt att vi är uthålliga i vår bön, men vi kan också få nåd, att ta emot ett bönesvar i tron fastän vi inte ser det förverkligat och då behöver vi inte längre bedja för det utan får tacka Gud för bönesvar.

Rafael Edström

Tillbaka