Tro och lära

Övermänniskor eller svindlare

Rubriken ovan är från ett urklipp jag fick mig tillsänt av en frågeställare härom dan. Artikeln har varit införd i Kuriren, så säkert är det många som läst den. Bl a berättas där om Therese Neumann, en stigmatiserad tysk kvinna, som bar Kristi dödsmärken på sin kropp, och varje påsk upplever hon Kristi dödslidande så verkligt att såren i händerna och fötterna blöder.

Genom en olyckshändelse vid tjugo års ålder blev kvinnan både blind och lam, men 1923 upplevde hon helbrägdagörelse och har sedan dess inte ätit annat än en oblat per dag. Oblaten är tillverkad av rismjöl, stor som ett litet mynt och tunn som papper. Trots att hon inte kan annat språk än tyskan, så har det konstaterats, att hon under sina hänryckningstillstånd talar gammal arabiska.

Nu frågar »en som vill få klarhet»: Räckte det inte med att Kristus led i sin kropp till försoning för oss? Varför skall denna kvinna genomgå samma lidande varje påsk? Hur kan det övriga som står om henne vara möjligt?

Först skall vi väl konstatera att Kristi försoningslidande är tillräckligt för oss. Vi behöver inte och kan inte bättra på Hans försoningsgärning. Thereses lidanden kan därför inte anses som något försoningslidande. Men man kan tydligen leva sig så intensivt i Jesu dödslidande, att Hans sårmärken kan uppstå på ens egen kropp.

En del tolkar 2 Kor 4:10 så, att det här är fråga om stigmatisering. Jag är inte övertygad om, att den tolkningen är riktig, men om så vore, skulle ju Therese vara ett exempel på detta. Även andra liknande fall kan uppvisas.

Tungotalet, som omtalas, är väl i och för sig inte så märkvärdigt. Det förekommer ju rätt vanligt, att människor talar ett begripligt språk under hänryckning, även om det mesta tungotalet är, vad man brukar kalla oartikulerade ljud, dvs det kan inte fornuftsmässigt förstås.

Att Therese kan leva på en oblat per dag, att hon blev helbrägda, då hon tillbad ett helgon och allt det övriga, som händer med och omkrlng henne, kan helt enkelt inte förklaras. Vi bara konstaterar, att det händer, och att Gud är större än vår förmåga att fatta och även större än vår tro. Han utför ofta sina gärningar genom under, som inte vi kan förstå eller förklara, och att förneka under är egentligen ett förnekande av den Gud, som uppenbarats för oss genom bibelordet och i Jesus Kristus.

Du frågar också, om telepati och förmågan att vara »synsk» är gåvor givna av Gud? (Telepati = tankeöverföring, synsk = fjärrskådning. ) Det är tydligt, att Gud utrustat människan med större och rikare gåvor, än vad vetenskapen ännu vågat erkänna. Det är ju för väl i alla fall, att vi kommit så långt, att vi inte längre bränner eller halshugger människor, som bär på andliga utrustningar utöver det normala. Nu är det emellertid på det viset, att människan kan använda den utrustning hon har fått både i det godas och i det ondas tjänst. Allt beror på i vilken tjänst människan ställer sig.

Rafael Edström

(Mst 7/1974)

Tillbaka