Bibelfrågor

Är hedersbevisning samma som artighet?

I Rom 12:10 står det att vi skall överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Vad betyder det? Betyder det, att vi skall vara artiga mot varandra? I så fall tycker jag, denhär uppmaningen har nästan glömts bort.

Bibelläsare

Det var en bra fråga inför det nya året. Tänk om vi skulle uppmärksamma varandra litet mera under detta år.

Du har nog läst rätt innantill, då upptäckt att den citerade versen är en uppmaning. Hela kapitlet är ju en uppmaning och uppfordran till andlig gudstjänst. Vill man få en bedömning av hur det är ställt med ens andlighet och ens gudstjänst i vidare mening, så är det bara att spegla sig i Rom 12. Är man ärlig inför den spegelbilden, så möter man sanningen om sig själv i jämförelsen med mönstret. Och är man tillräckligt ödmjuk, så blir man inte missmodig utan ser möjligheterna.

Ja, det betyder faktiskt, att vi skall vara artiga mot varandra. Och artigheten är en dygd lärde jag mig redan i folkskolan. Men här möter vi en djupare motivering än enbart artighet. I den nya bibelöversättningen står det, att vi skall “överträffa varandra i ömsesidig aktning”.

I grekiskan står det egentligen, att vi skall gå före varandra i hedersbevisningen. D v s vi skall vara föredömen för varandra i uppskattning, aktning och respekt. Men vi skall inte glömma det som står tidigare i versen, att vi skall visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek. Eller som det står i den gamla översättningen: “Älska varandra av hjärtat.” Jämförande bibelställen hjälper oss att förstå meningen; Rom 13:8, Fil 2:3, 1Tess 4:9, 1Tim l:5, Hebr. 13:1-2; 1 Petr 1:22 och 1 Joh. 3:11.

Av det skrivna fattar vi allvaret och vikten av bibelordets uppmaning Sedan kommer tillämpningen. För många är bibelordet så högtidligt och allvarligt, att de inte vågar tillämpa det. Det kan ju bli något tillgjort eller missuppfattas? Men här är inte fråga om, hur andra uppfattar eller bedömer oss utan hur vi är. Är vi äkta inuti, så bör vi våga visa det utåt också. Varför inte börja med att vara artiga mot varandra och sedan så småningom börja respektera och akta varandra. (Obs. inte vakta).

Så kan vi så småningom börja högakta varandra och t o m älska varandra av hjärtat. En del fyller Gud med sin Ande, så att de t o m blir artiga, men för andra måste en viss träning komma till för att man skall kunna vara artig också mot dem, som man har svårt att tycka om. Den ene behöver inte avundas den andre, och alla står vi utan ursäkt, ty Gud ''har utgjutit sin ande över allt kött” för att vi skall kunna vara andliga människor och utföra en andlig gudstjänst i församling, på gator och vägar och hemma.

Rafael Edström

(Mst 1/1984)

Tillbaka