|
Bibelfrågor Kan ett bönens barn gå förlorat?Jag har flera gånger hört uttrycket: "Ett bönens barn går inte förlorat." Finns det något bibelord som grund för de orden? Betyder det i så fall, att bönen kan rädda en människa, fastän hon mänskligt sett inte omvänt sig? Tror på bön Uttrycket "ett bönens barn går inte förlorat" finns inte i Bibeln och är således inte något löftesord i den meningen som de många direkta löften vi har i Bibeln. Det var så vitt jag minns rätt kyrkofadern Augustinus, som först fällde uttrycket. (Eller en präst som tröstande sade det till Augustinus' mor som bad mycket för sin utåtriktade son — och han blev ju faktiskt frälst senare.—Red:s kommentar också med reservation för minnesfel.) Han hade ju en varmt troende mor, och säkerligen var det hans mors böner och levande exempel på kristen tro, som i avgörande grad påverkade den bångstyrige sonen att komma in på rätt väg med sitt liv. Han hade dessförinnan hunnit göra många krokvägar in i synd och ogudaktighet. På din andra fråga ville jag först säga såhär, att en troendes förböner kan knappast överskattas. I Jak 5:16 läser vi, att "mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft", och så tar aposteln Jakob Elia som exempel. Hedegård översätter det såhär: "En rättfärdig mans bön har en mycket kraftig verkan." Jag tycker, att Hedegårds översättning är mera riktig, men ger ändå inte riktigt rättvisa åt det kraftiga språk aposteln Jakob använder. Man skulle kunna tänka sig en översättning ungefär såhär: "Den ihärdiga och uppriktiga förbönen av en rättfärdig man utlöser oanade krafter, som sättes i verksamhet." Det är fråga om andliga krafter, som vi inte kan uppskatta eller mäta. Att en människa skulle bli frälst utan omvändelse är uteslutet, såvitt jag förstår Bibelns lära i denna sak. Men genom förbön verkar Guds Ande på en människa och framkallar syndakännedom och vilja till omvändelse. Vi kan ju ta exemplet, då Abraham bad för Lot i Sodom, 1 Mos 18. Guds sändebud skyndade på Lot och hans familj att lämna staden. Men hade inte Lot lämnat staden, dvs omvänt sig, så hade han inte kunnat räddas. Hans hustru däremot hade visserligen lämnat Sodom, men hennes hjärta var kvar där, och hon drabbades av domen. Inte ens Abrahams förböner kunde rädda henne. Till sist vill jag uppmuntra dig och oss alla till ivrig förbön för människors frälsning, ty förbönerna utlöser andlig kraft och aktivitet, men förbönerna bör också åtföljas av förmaning, undervisning och vittnesbörd, och vi bör be om Andens ledning, vishet och kraft att gå Herrens ärenden. Om vi bara ställer oss till Guds förfogande, så ska vi också få se huru Gud kan använda oss för att ge oss bönesvar. Rafael Edström (Mst 6/1980) |