Bibelfrågor

Pärlor är inte för hundar och svin

Vad menar Jesus egentligen med det vi läser i Matt 7:6?

Bibelläsare

"Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder". Så står det i det angivna bibelcitatet, och jag vill gärna tillstå, att det är inte så enkelt att riktigt få grepp om vad som menas, då inte heller sammanhanget, där det står, ger oss någon vägledning. Men jag vill försöka i alla fall med bistånd av tillgängliga hjälpkällor.

Först skall vi konstatera, att den citerade versen ingår i slutet av Jesu bergspredikan, som kan sägas vara en sammanfattning av, vad sant kristenliv är. Men vi får inte heller glömma bort, att mycket i bergspredikan såväl som i Matteus evangelium överhuvudtaget är präglat av judiskt tänkande. Matteus skrev ju också för judekristna, och han gör ju därför ofta jämförelser med Gamla testamentet.

Särprägeln för judendomen är ju alltjämt dess exklusivitet d v s avskildhet från andra. Mycket tyder på att Matt 7:6 är ett ordspråk, som var gängse på Jesu tid. Innebörden kan te sig något oklar, men det exklusiva draget framstår klart och tydligt.

Kristendomen är också exklusiv och framträdde ännu mera så under de första århundradena än vad den gör i dag. Trycket utifrån var hårt, och för att den kristna församlingen överhuvudtaget skulle ha någon chans att överleva, måste den bevara sin egenart och det inre livet. I dag är det ju inte passande att tala om församlingens avskildhet och egenart, då allting skall vara så öppet och samhällstillvänt.

Vi skall dock konstatera, att Nya testamentet inte är rädd att betona de kristnas avskildhet. De presenteras som de heliga eller avskilda. Enligt de Tolv apostlarnas lära från det andra århundradet, inleddes brödsbrytelsen med följande deklaration: "Det som är heligt är för de heliga". Därefter uppräknades sådana, som inte hade tillträde till Herrens bord, och vidare heter det: "Låt ingen annan få ta del av det välsignade brödet och vinet förutom dessa, som blivit döpta i Herrens namn, ty Herren själv sade: 'Giv inte det heliga till hundar".

Jag skall inte gå in på jämförande uttryck i Gamla testamentet, men bibelläsaren kan läsa t ex 3 Mos. 22 och jämföra föreskrifterna för djuroffer, och vilka som fick ta del av dem.

Vad jag själv upplever som en tillfredsställande förklaring till Matt 7:6 är, att den kristna församlingen är förvaltare inte av förgängliga ting men av Guds nåds rika gåvor — Gudsriket förliknas ju vid en kostbar pärla — som inte uppskattas av människor, som medvetet förhärdar och tillsluter sitt hjärta och enbart gör narr av dess värde. Jämför Jesus inför konung Herodes, Luk 23: 8—1.

För att en människa ska uppskatta och mottaga Guds goda nyheter, evangelium, så måste hennes sinne vara öppet och ett verkligt andligt behov förefinnas. Finns inte detta behov bör det först skapas genom undervisning och Guds Andes överbevisning, innan gåvorna presenteras.

Rafael Edström

(Mst 9/1979)

Tillbaka