|
Bibelfrågor Hur fann mänskan vägen till Gud innan Jesus kom?I
ett brev skriver en "svag och tvivelfull syster i Herren" och
undrar, hur det var för de människor, som levde på vår jord före Jesu födelse.
"Till vem gick då människorna med sin syndabörda? Huru blev då människan
frälst och förvissad om syndernas förlåtelse; Fick Moses se det utlovade
landet?" Om vi tar den sista frågan först, så kan vi läsa i 5 Mos 34, att Moses fick skåda in i landet, som Israel skulle få till arvedel, men han fick inte komma dit in. Med synen av det utlovade landet framför sina ögon dog Moses i Moabs land. När det gäller upplevelsen av syndernas förlåtelse, innan Jesu framträdande i världen, så är det ju en komplicerad fråga. I Gamla testamentets gudsuppenbarelse möter vi i offerväsendet vägen till befrielse från syndens skuld och straff. Men offerhandlingarna var ju egentligen en förebild till Kristi offer och pekade fram emot den »stora försoningsdagen" på Golgata. Hebréerbrevet behandlar särskilt denna tanke. Läs t ex Hebr 9:11-14. Men så uppstår ju frågan, hur det var för de människor, som inte nåddes av Gamla testamentets uppenbarelse. För dem var det på samma sätt som för de människor, vilka i dag står utanför evangeliets räckvidd. Man lever i fruktan och famlar i mörker. Människorna har försökt och försöker komma tillrätta med sitt skuldproblem, men oftast utan att finna någon framkomlig väg. I den klassiska hedendomen försöker man på olika sätt att blidka andarna eller att få kontakt med gudaväsenden, och i den moderna hedendomen tar man till alkohol och droger eller söker hjälp i psykiatrin. Någon förvissning om syndernas förlåtelse finner man inte på dessa vägar, även om man kan lösa en del hämningar och överkomma en del komplex. Bibeln visar oss dock, att människor utanför den bibliska uppenbarelsen har möjlighet att finna Gud genom hans skapelse och genom samvetet. Rom 1:19,20; 2:14-16. Detta förhållande gällde under gammaltestamentlig tid, såväl som för människor, som inte nåtts av evangeliet om Jesus — det glada budskapet. Men Rom 1 visar oss även huru viktigt det är, att vi tar vara på vår kunskap om Jesus Kristus, så att den får komma till sin rätt i våra liv. Kära syster! Jag vill komma ihåg dig inför Gud i förbön, och säkert är det flera, som med mig vill göra det. Att känna sig svag och tvivlande är i och för sig ingen synd. Det är mycket bättre än att vara självsäker och dömande. Rafael Edström (Mst 7/1977) |