|
Bibelfrågor Jesu vittnesbörd och profetians andeI
Upp 19: 10 står det bl a att Jesu vittnesbörd är profetians ande. Vad
menas med ett sådant uttryck? Detta uttalande finner vi i en mycket dramatisk situation i slutscenerna i Uppenbarelseboken. Johannes hade nyss lyssnat till en mäktig lovsång till Gud och en salighetsprisning över dem, som är bjudna till Lammets bröllop d v s dem, som nåtts av evangeliets inbjudan till frälsning. Jesus prisade också dem saliga, som fick lyssna till Honom och Hans glädjebudskap. Matt 13: 16. ? För Johannes var detta och för sig intet nytt, men han såg det i en ny situation, och i hänförelse föll han ned inför ängeln, som visade honom synen för att tillbedja honom, men ängeln tillrättavisade honom och förklarade för honom, att det är endast Gud, som skall tillbedjas. Det är efter denna tillrättavisning och förklaring, som vi möter det ovan citerade uttrycket. Först kanske man rentav tycker att det är malplacerat i all synnerhet som citatet börjar med ett förklarande »ty». Den här förklaringen har nog brytt många översättare. Hedegård översätter det så här: »Ty Jesu vittnesbörd är den ande som verkar profetia.» Men jag tycker att Hedegård »råddar» till det ännu mera. Först måste vi göra klart för oss, vad som menas med »Jesu vittnesbörd». Betyder det vad Jesus vittnade genom sina ord, sitt liv, död och uppståndelse, eller betyder det vad människorna vittnar om Jesus? Jag tror, att det kan betyda både ock. Vi möter ju ofta fler än en mening i en bibeltext. Då kanske vi kunde tänka oss att »Jesus vittnesbörd» är synonym till evangeliet uppenbarat i Kristus och senare förkunnat av människor. Vad menas då med »profetians ande»? Profetia betyder ju inte enbart förutsägelse utan »av Guds ande inspirerat tal». Och då kanske vi kunde säga att all sann kristen förkunnelse har sin inspirationskälla i evangeliet, som är Jesu vittnesbörd från Gud till människan. Det är viktigt, vad man en gång sade om en stor förkunnare: »Först lyssnade han till Gud sedan talade han till människor.» Rafael Edström (Mst 7/1976) |