Bibelfrågor

Hur skall det gå för de oförståndiga jungfrurna?

Jag har en längre tid tänkt på de tio jungfrurna, som omtalas i Matt 25 :1—13. De oförståndiga fick inte gå med in i bröllopssalen. De blev utanför. Skall dessa vara med under Antikrists tid, då man inte får varken köpa eller sälja med mindre, att man har vilddjurets märke? Upp 13: 17 Vad är din synpunkt på detta? Önskar få svar i Missionsstandaret.

Broderligen, Arvid Jåfs

Denna liknelse har i likhet med andra liknelser av Jesus blivit utsatt för många olika tolkningar och även misstolkningar. Det är inte heller lätt för oss i Västerlandet att förstå österländska seder och bruk. Jag skall inte här beskriva en österländsk bröllopsfest och allt vad som hörde samman med den, men den här liknelsen kunde ha varit lika gärna en verklighetsskildring från en vanlig palestinsk by eller stad.

Vi bör också ha klart för oss, att då Jesus talar om himmelrlket, har Han alltid en speciell antydan på judafolket som bärare av gudsuppenbarelsen. Detta förhållande gäller även denna liknelse. Det var ju också till judar Han talade.

Eftersom Jesus använder denna liknelse i sin undervisning om de yttersta tidernas händelser, måste ju liknelsen också ha en hänsyftning till tiden för Hans återkomst. Vad som förbryllar en hel del, är ju att ingenting säges om bruden i sammanhanget. Vart har hon tagit vägen? Hon nämns faktiskt i en del handskrifter men har inte kommit med i de officiella översättningarna.

I så fall skulle man läsa: ». . . och de gick ut för att möta brudgummen och bruden.» Matt 25:1. Jungfrurna skulle då vara de, som lever kvar på jorden vid Jesu tillkommelse, och som »gått ut» i tro för att möta Jesus. De oförståndiga saknar det väsentligaste i sin utrustning för att kunna möta brudgummen, Jesus, och därför blir de utanför bröllopsfesten.

Jämför man liknelsen med den eskatologiska beskrivningen i Uppenbarelseboken, så kommer man till det resultatet, att de ovisa jungfrurna kommer att uppleva den vedermöda, som Antikrists regim på jorden innebär. Bl  a det som beskrives i Upp 13. Men framför allt bör vi komma ihåg, att liknelsen först och främst är ett varningsrop till oss att vara redo för mötet med Jesus. Det är två faror Jesus varnar för: 1) Väntetidens påfrestningar och 2) Brist på olja.

Vad kan nu denna brist på olja vara? Det måste ju vara något man inte själv kan producera eller framställa. De ovisa ombads att gå bort och köpa. Lamporna t ex kunde man tillverka, men oljan måste man köpa. Kanske förstår vi, vad det är fråga om, om vi läser Joh 4 och Jesu samtal med den samaritiska kvinnan. »Förstode du Guds gåva och vem den är, som säger till dig.» De ovisa hade inte tagit vara på Guds gåva, Hans nådeserbjudande i Kristus. »Den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.» Rom 6:23.

Rafael Edström

(Mst 4/1975)

Tillbaka