Bibelfrågor

Tiondegivande — en lag?

Är det inte lagiskhet att predika tionegivandet? Om tiondegivandet är så viktigt, varför sa inte Jesus något om det?

Iakttagare

Då vi läser Bibeln, finner vi att tiondegivandet praktiserades långt innan lagen gavs på Sinai. I 1 Mos 14: 20 berättas det om, att Abraham gav »tionde av allt» d v s av det han hade återerövrat av Elams konung Kedorlaomer, som denne hade tagit vid sina härjningståg mot Sodom och Gomorra. Bl a hade han också tagit allt vad Lot ägde. Abraham gav tionde till Melki-Sedek, konungen i Salem, »denne var präst åt Gud den Högste».

Ett annat exempel på tiondegivandet före lagens utgivande möter vi i 1 Mos 28:20 — 22, där Jakob ingår förbund med Gud vid Betel och lovar att »av allt vad du giver mig, skall jag giva dig tionde». Här ingår tiondegivandet som en del i förbundet med Gud.

Vid studiet av GT finner vi, att tiondegivandet egentligen grundar sig på, att allt hör Herren till, och allt vad vi har att förvalta är Guds välsignelser. Det är sant att Jesus inte gav något påbud om tiondegivandet, men Han påvisar klart, att allt det vi menar oss äga är Guds gåvor, och vi har ansvar för hur vi förvaltar dem. Han säger för övrigt, att vi skall »ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör». Matt 22: 21.

Profeten Malaki han finner orsaken till utebliven välsignelse i försummelsen, att föra fullt tionde till Herrens hus. Mal 3: 9. Jag tror att profeten Malakis budskap är aktuellt också i vår tid. Kanske orsaken till utebliven välsignelse är densamma i dag? Det kan vem som helst få pröva!

Man kan säkert predika tiondegivandet, så att det blir närmast fråga om en laguppfyllelse, men inget tiondegivande kan rättfärdiga mig inför Gud. Jag kan inte heller köpa Guds välsignelse med mitt tionde, men tiondet är en oskiljaktig del av mitt kristna liv i övrigt. För Israel i gamla tider var tiondet en oskiljaktig del av förbundet med Gud. Det hörde till livsmönstret.

Jag skulle vilja säga, att tiondegivandet också hör till en kristens livsmönster. Ingen skall tvingas in i mönstret men det är ett erbjudande till oss, och den som ödmjukt och ärligt vill gå in för det skall finna, att det är »en övermåttan härlig väg».

Rafael Edström

(Mst 4/1974)

Tillbaka