|
Bibelfrågor Är Petrus grunden?Är Petrus grunden för församlingen enligt Matt 16: 18? Endast folkskolgången Då Jesus kallade Simon Jonas' som till lärjunge, gav Han honom namnet Petrus, som egentligen betyder Klippman. Simon, den vankelmodige, skulle bli den fasta klippmannen. När nu Petrus vid Cesarea Filippi avger sin bekännelse, att han tror Jesus vara Messias Guds son, då. svarar Jesus: »Salig är du Simon, Jonas' son, ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen. Så säger jag dig. att du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling...» Klippa heter på grekiska petra och sätter man den maskulina genussändelsen ‑os till så får man namnet Petros. Den maskulina genusformen petros användes om ett stort klippblock, medan den feminina genusformen petra användes om ett stort bergsmassiv. I den grekiska texten kan vi således se en klar skillnad mellan tillnamnet Petros och klippan petra Men så enkelt är det inte, ty i arameiskan, som ju Jesus talade och som Matteus evangelium ursprungligen var skrivet på, så finns inte denna klara åtskillnad. Arameiskan har endast ett uttryck. nämligen kefa, och därför kallas ju också Petrus för Cefas. 1 Kor 1:12. * David Hedegård säger i förklaringarna till sin översättning av NT, att Jesus använder här en ordlek, som betyder, »att Petrus är den klippa, på vilken Jesus skall bygga det tempel, som är hans församling. Han är klippan därför att han har avlagt den bekännelse som församlingen skall bygga på». Nu kan man fråga sig, om inte Hedegård är alltför traditionsbunden i sin tolkning. För att överhuvudtaget förstå Bibelns budskap, kan man inte lösrycka en vers eller ett enda påtående och på detta bygga upp en teori. Vi måste låta Bibeln förklara sig själv, och vi möter inte på något annat ställe i NT ett stöd för att aposteln Petrus ensam skulle utgöra grunden för Kristi församling. Däremot läser vi i l Kor 3: 11: »Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus», och läser vi sammanhanget, så kan vi se, att det just är församlingens grund, som Paulus åsyftar. Läser vi Apg 2, så ser vi, att man i den första församlingen »höll fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Man höll inte fast vid Petrus. * Skall vi så plocka fram några tolkningar, så finner vi för det första, att Augustinus menade, att klippan, som församlingen byggs på, är Kristus själv. Så möter vi den tolkningen, som menar att klippan är den sanning, som Petrus ger uttryck för i sin bekännese nämligen, att Jesus är Messias, Guds Son. En tredje tolkning är, att Petrus’ tro utgör grunden för församlingen. Skall vi nu ha Petrus med i sammanhanget — och det måste vi — så kan vi inte från detta skriftställe säga, att han utgör själva grunden för Kristi församling. Det går inte heller ihop med NT för övrigt men han var den första människa, som genom en personlig övertygelse kunde avge den »goda bekännelse», om en personlig tro på Jesus som Messias Guds Son. Han var första stenen i detta stora tempelbygge — Kristi församling — som byggs upp av »levande stenar», dvs människor med personlig kristusgemenskap, och Han, Kristus är den dyrbart utvalda »hörnstenen». l Petr 2:4, 5. Rafael Edström (Mst 8/1970) |